VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Moderaterna, högerns 68 och arvet efter Gösta Bohman

Som många har påpekat är intervjun med Olof Ehrenkrona i dagens Expressen mycket intressant läsning. Ändå lider den i mina ögon av att vara så komprimerad: mycket försvinner när utförliga resonemang ("han har talat i tre timmar") ska kokas ned till 7 000 tecken, även om detta är ett ambitiöst dagstidningsformat. Ett antal centrala frågor förblir höljda i dunkel.

Vilka är det egentligen som Ehrenkrona kritiserar?

Sverigedemokraterna som parti eller partiets tydligt främlingsfientliga sympatisörer? I så fall inget konstigt med det.

Väljare som röstat moderat 2006, 2010 och kanske även 2014 men nu säger sig stödja SD? Inget konstigt med det heller, men nog kunde det vara värt en fundering varför de givit sig av? OE:s förklaringar ter sig ändå i enklaste laget. Hur många tidigare M-väljare är så uppfyllda av aggression mot liberal HBT-politik eller så uppfyllda av fördomar mot enskilda människor av muslimsk bekännelse att det har fått dem att byta parti?

Eller handlar hans kritik egentligen om vad den nuvarande M-ledningen har för sig? Att den är på väg att svika arvet efter det Bohmanska 1980-talet? I så fall: hur då? Genom att partiledaren i vaga termer har förklarat sig villig till icke-förhandlande samtal med SD, eller vilken den för dagen korrekta termen på det potentiella umgänget nu är? Eller att Moderaterna har lagt om sin invandringspolitik efter valet? Om det apropå det förra stode för dörren att Moderaterna skulle falla SD om halsen och kapitulera för dem ideologiskt, ja då skulle man kunna tala om en situation som liknar socialdemokratins 68, men vad finns som tyder på det? Och vad gäller det senare så innebär de senaste årens politikomläggning i själva verket att Moderaterna har valt en liberalkonservativ hållning som påminner om invandringspolitiken under Bohmans och Bildt: öppenhet är bra men detsamma gäller samhällsbalans och stabilitet.

Ehrenkrona var Gösta Bohmans talskrivare och nära förtrogna och var det dessutom under en avgörande period i Moderaternas moderna historia: åren runt 1980 då det liberala budskapet betonades allt starkare. Han kan historien bättre än de flesta. Ändå blir jag lite förbryllad.

I intervjun säger han att det vi i dag ser är en senkommen socialkonservativ revolt mot den tidens modernisering. Om det gäller Moderaterna som parti vill jag gärna se några exempel på vad han menar. I sina ställningstaganden i sak tycks mig Moderaterna i dag vara klart mer liberala än under Bohmans tid. I den ideologiska retoriken låter det förvisso helt annorlunda, men det beror till stor del på att verklighet och samhällsklimat har förändrats.

Däremot har Ehrenkrona uppenbart rätt i att en grupp väljare har kommit att fästa så stor vikt vid nationell identitet och anknytande frågor att det styr deras partival. Moderaterna har misslyckats med det som enligt Bohmans partisekreterare Lars Tobisson är en evig plikt för partiet, nämligen att förhindra att det uppstår relevanta partier till höger om M. Kanske var detta oundvikligt, kanske kan det vara på sin plats med viss moderat självkritik. Alternativet till att lämna flanken därhän behövde inte vara att omfamna ytterkanten fullt ut.

Vad Ehrenkrona (eller intervjuaren Nilsson) inte tar upp när det gäller arvet efter Bohman är i hur hög grad Fredrik Reinfeldt distanserade sig ifrån det: inte liberalismen i sig men betonandet av den idémässiga kärnan. Som tydligast blev det när partiets ledning greps av fullfjädrad hybris på hösten 2011 och började drömma om en ny blå enpartistat i stället för den gamla röda. Jag skrev om det för ett par år sedan: 

I en fantastisk DN-intervju (21/10 2011) signalerade Fredrik Reinfeldt att det var dags att bli något mycket större än ett stort borgerligt parti. På frågan hur stort M kunde bli, lade han ribban på världsrekordhöjd: ”Moderaternas uppgift måste vara att vara ett attraktivt erbjudande för alla väljare. Det ska i grunden inte finnas någon väljare som ska säga mindre än att ’ja, jag skulle kunna rösta på Moderaterna’. ”

Alla väljare med. Inte någon väljare vid sidan om. Hela folkets parti.

Vad krävdes då för att komma dit? Jo, dörrarna måste öppnas på vid gavel: ”Att dela upp rätt från fel idéer går emot min idé om att man måste förena detta med pragmatism och lyssnande.”

Ingen skulle känna sig exkluderad för att man hyste en viss åsikt. Alltsammans gick ändå bara ut på att lösa praktiska problem. I hela folkets parti.

Självklart gick inte alla moderater, ej heller Reinfeldt, fullt så här långt i praktiken. Men tankefiguren har levt kvar och fått stort genomslag. Att vara ett idéburet parti var för oambitiöst och exkluderade. Om M skulle bli riktigt stort var det annat som måste gälla: ansvarstagande, kompetens, allmänintresse och fokus på gemensamma nämnare. Tuffa debatter skulle man hålla sig långt borta ifrån, ifall man inte var säker på att vinna snabbt. De skulle bara bekräfta en förlegad bild av partiet som särintresse för vissa, inte allmänintresse för alla.

Tre veckor efter partistämman kom så Dagens Nyheters artiklar om blöjvägning på Caremas äldreboenden, och från M hördes tystnad. I bästa fall. Att stå upp för valfrihet och företagsamhet tog emot. Risken var överhängande för att man skulle ha dragits ned från sin nya piedestal. Drevet fick formera sig ostört, och M kom hopplöst på defensiven och har varit där sedan dess. Allmänheten var inte helt övertygad om att idélösheten hade segrat inom partiet utan trodde att det fortfarande gillade mångfald och privata alternativ men att företrädarna hade blivit för fega för att säga det.

Ivern att vinna ”alla” fick M att rusta ned även sitt eget försvar, och gjorde det hart när omöjligt att få fram offensiva frågor med riktigt innehåll. För i verkligheten är allt innehåll mer eller mindre kontroversiellt. Det här var Fredrik Reinfeldts stora misstag, och de nya ledarna gör klokt i att tänka lika mycket på det som på hans framgång.

Om Moderaterna hade tagit bättre hand om den Bohmanska liberalkonservatismen - vårdat sin idémässiga kärna, avstått från utopism i invandringspolitiken - hade det kanske inte gått lika fort uppåt. Eller nedåt. Nu råder ett allvarligt läge, däri har Olof Ehrenkrona tviveslutan rätt.

 

Därför fungerar inte polisen

"Varför fungerar inte polisen?" Expressen ställer sig frågan i en lång artikel i dag. Centralisering och dåligt ledarskap är två återkommande förklaringar från polisforskarna Stefan Holgersson, Johannes Knutsson och Bo Wennström som tidningen vänt sig till.

Alla tre finns representerade i det temanummer om polisen som Axess gav ut i början av 2015, strax efter att den nya polisreformen trätt i kraft. Redan då varnade de och deras medskribenter för att förändringen skulle skapa fler problem än den löste. 

I brist på lokal förankring är reformen dömd att misslyckas, skrev Krister Thelin. Centraliseringen ökar avståndet mellan medborgare och polis, påpekade Stefan Holgersson. Reformen får inte de ekonomiska resurser som krävs för att den ska kunna lyckas, varnade Olle Abrahamsson. Analytisk skärpa värdesätts inte tillräckligt inom svensk polis, skrev Johannes Knutsson. Det behövs inte bara lag utan också ordning, betonade Bo Wennström.

Vill man gå mer på djupet än vad Expressens reportage kan erbjuda finns här åtskilligt matnyttigt. En sak är i alla fall säker: det går inte att säga att det saknades varningsord.

Men som så ofta när det råder enighet från höger till vänster i politiken, och så var det med polisreformen, är lusten att lyssna ytterst begränsad. Nu krävs både omfattande extra resurser och en ny struktur för att det ska bli ordning (!) på torpet. Men vem har kraft att agera?

 

 

 

 

 

Klart man ska låta bli att göda maffian

Inrikesminister Anders Ygeman har i dag besökt Malmö där det under den senaste tiden begåtts ett antal mycket grova våldsbrott. Han har talat om hemlig dataavläsning, ökad kameraövervakning och mer gemensamt myndighetsagerande mot den organiserade brottsligheten. Men utöver vad staten ska göra har han  också tagit upp vad enskilda människor kan bidra med, nämligen att inte göda de kriminella nätverken med sina pengar: Alla medborgare har ett eget ansvar för att inte göda den grova organiserade brottsligheten. Om du handlar spriten på närlivs, eller åker taxi för 59 kronor eller klipper dig för 50 kronor, eller drar en lina kokain till helgen, då är du i själva verket en del av den organiserade brottslighetens näringskedja. Då är det svårt sen att ondgöra sig över hur våld och kriminalitet breder ut sig.

Jag ser att flera kommentatorer på sociala meder ironiserar över detta och menar att det är ännu ett tecken på statsmaktens kapitulation. Det har jag svårt att förstå. Det vore en sak om Ygeman hade uppmanat folk att själva gripa brottslingar eller på annat sätt bekämpa brottslighet aktivt, men vari ligger det uppgivna i att uppmana folk att avstå från att köpa svarta tjänster eller smuggelgods? Klart att det hjälper gangstrarna om det finns marknader för deras produkter. Medborgaransvaret upphör inte vid valurnan.

Sedan behövs förstås en rejäl satsning på ordningsmakt och brottsbekämpning, där Moderaternas förslag om ytterligare 2 000 poliser är långt mer beskedligt än vad som är önskvärt.

 

 


Studio Axess

Programserie med PJ Anders Linder som programledare

Global Axess: Geopolitikens återkomst

Historien visar hur nära sambanden alltid har varit mellan politik och geografi. Hur ser den relationen ut i dag? Står vi inför geopolitikens återkomst? I årets Global Axess-serie möter vi flera framstående forskare som anlägger olika perspektiv på geopolitik i både historisk tid och nutid.

Spioneriets historia och framtid

I sex program intervjuar Niklas Ekdal sex olika experter på spioneriets och säkerhetstjänsternas historia och framtid. Intervjuerna spelades in i Oxford den 18 mars 2016.

Kapitalismens betydelse

Sveriges samhälls- och välståndsutveckling 1850-2016

Johan August Gripenstedts näringsfrihetsreformer 1864 brukar betraktas som en milstolpe i den svenska kapitalismens utveckling och tillika startskottet för en lång period av ekonomisk välståndsutveckling. Vilken betydelse har kapitalismen haft för den svenska välståndsutvecklingen sedan näringsfrihetens införande? Vilka nya problem och samhällsutmaningar har den skapat i Sverige?

Sverige och Finland – ett nytt säkerhetsläge?

Ett seminarium om Sveriges och Finlands nationella säkerhet i en snabbt föränderlig geopolitisk miljö. Hur har säkerhetsläget förändrats? Vad kan vi vinna på ett avtal om svensk-finskt partnerskap? Är medlemskap i Nato ett alternativ? Från ett seminarium på Hotel Kämp i Helsingfors den 22 januari 2016.

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.

Global Axess: Religion

Om samhälle, människor och tro

Global Axess 2014 omfattar femton avsnitt som alla handlar om religion i världen, historiskt och i dag. Vilka roller spelar religion i nutida och dåtida samhällen? Religion i förhållande till mänskliga förhållanden och religion som individuella erfarenheter. För att förstå på vilka sätt religion betyder något och varför vi är religiösa kan vi också se religion i perspektiv av nutida politik. Inspelat vid Engelsbergsseminariet i juni 2014 och producerat av Svenska Filmbolaget samma år.