VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Kinberg Batra och Lööf är lika svårbegripliga

Ju fler borgerliga signaler det kommer i regeringsfrågan, desto mer förvirrad blir man. Kanske har jag någonstans missat de avgörande beskeden. I så fall tar jag tacksamt emot information som reder ut läget.

Annars undrar jag:

Om Anna Kinberg Batra vill byta regering så snart som möjligt, varför gå omvägen över en borgerlig fyrpartibudget? Varför inte argumentera för ett misstroendevotum mot statsministern meddetsamma? 

Och vad vill egentligen Annie Lööf? I riksdagens partiledardebatt den 12 oktober 2016 sade hon så här: "Jag har gett tydliga besked om vad Centerpartiet tycker i regeringsfrågan. Vi kommer att fälla Stefan Löfven efter nästa val, eftersom vi i sann demokratisk ordning vill få till stånd en talmansrunda för att utreda vilken statsministerkandidat som har det största regeringsunderlaget." DN:s reportrar konstaterade att det "under onsdagens partiledardebatt blev tydligt att de fyra allianspartierna har kommit överens om att rösta bort Stefan Löfven som statsminister, oavsett hur det går i nästa val (min kursivering)."

Men om det är principiellt acceptabelt för Lööf och Centerpartiet att rösta bort Löfven efter valet 2018, även om de rödgröna har blivit större än Alliansen, varför är det otänkbart att göra det nu? Därför att man är oense om var man ska söka stöd i riksdagen efter att regeringen Löfven har fallit? Men återigen, det skiljer inte då från nu.

Vad som däremot skiljer då från nu är ett och ett halvt år.

Såväl Kinberg Batra som Lööf anser att den nuvarande regeringens politik är skadlig för landet. De har möjlighet att gemensamt sätta stopp för den. Men de avstår. Antingen för att anser sig behöva ett och ett halvt år för att tänka ut vad som ska hända när de har fällt regeringen - eller för att de fruktar att det skulle leda till "politiskt kaos" om den nuvarande regeringen inte fick fortsätta med sin skadliga politik. Ingendera hållningen ter sig så där riktigt imponerande. Men, som sagt, förhoppnigsvis har jag missat något.

Den stora konspirationen

När man trodde att historien med Katerina Janouchs intervju i tjeckisk tv var manglad på varje tänkbar ledd väljer plötsligt statsminister Stefan Löfven att ge sig in i diskussionen och uttala sig till Aftonbladet. Jag har ingen aning om ifall han skjuter från höften eller om han är väl påläst och förberedd, men det ena alternativet ter sig faktiskt inte speciellt mycket bättre än den andra.

Expressens Ida Ölmedal levererar en kritisk kommentar och undrar vad i all världen Löfven hade i den här soppan att göra. Och, som sagt, det kan man undra.

I förbifarten får även jag en släng av sleven, eftersom jag har skrivit ett "konspiratoriskt" blogginlägg om DN:s behandling av Janouchintervjun. Detta handlade inte om hennes uttalanden i sak utan om det i mina ögon obehagliga faktum att DN vände sig till hennes förläggare med en fråga om hur det nu skulle bli med samarbetet efter att Janouch sagt så kontroversiella saker i Tjeckien. Uttalandena där hade mig veterligen inte ett skvatt att göra med vad Janouch skriver i sina böcker. Även DN:s Björn Wiman har kallat inlägget konspiratoriskt och andra journalister har förklarat att det här är en väl beprövad arbetsmetod.

Är det verkligen så? Jag kan förstås ha fel och då är världen sämre beskaffad än jag hade hoppats, men som flitig tidningsläsare har jag inte bilden att det är praxis att kulturredaktioner försöker få rubrikmässiga uttalanden från förläggare om vad deras författare tycker i andra frågor än dem som rör deras böcker (och inte ofta vad gäller dem heller). 

Att en redaktion hör av sig till en klubbledning och frågar om vad en sportstjärna har slungat ur sig, eller att man hör med en styrelseordförande om deras vd:ars överraskande åsikt, är inte obekant, men där föreligger också ett anställnings- och företrädarförhållande. Men mellan förläggare och författare råder en fri intellektuell relation med svängrum och integritet som brukar respekteras; det är mitt intryck såväl som min förhoppning. Jag har också väldigt svårt att komma på när den här arbetsmetoden ska ha använts. Det finns till exempel gott om svenska författare som har uttryckt sympatier för kommunism i olika varianter. Det har mötts av kritik i sak. Men vilken etablerad redaktion har frågat förläggarna om det är lämpligt att ha personer med sådana totalitära åsikter i sitt stall?

Det finns säkert exempel. Men är de så många att jag får kapitulera och gå med på att det är vanligt? Jag har svårt att tro det och det skulle vara en dyster upptäckt att göra.

Eller ska det konspiratoriska förstås som att jag misstänker att man inte bara var ute efter lugnande besked och "inga kommentarer" utan gärna ville ha konflikt och "bra" citat? I så fall: guilty as charged.

 

Gör inte medierna till en överhet bland andra

Expressens Patrik Kronqvist ställer den välmotiverade frågan om man verkligen ska betraktas som Donald Trump 2.0 därför att man har kritiska synpunkter på Dagens Nyheters kulturredaktion: "Man kan förstås skratta åt närsyntheten. För det är onekligen lite komiskt att Björn Wiman anser att kritik av Björn Wiman är ett hot mot demokratin."

Fast Kronqvist utfärdar också en viktig varning med principiell betydelse långt bortom enskilda redaktörers egon, nämligen att det vore mycket olyckligt att försöka skapa en stämning av att man som medborgare antingen ska vara med de traditionella medierna eller emot dem. I ett öppet samhälle spelar självständiga medier en helt central roll för att sprida kunskap och granska makthavare, men de måste också förstå att de själva har makt och kan trampa snett. Om man regel- och reflexmässigt avfärdar kritik kommer man till sist att te sig som en överhet bland andra, och det är varken medborgare eller medier betjänta av.

 


Studio Axess

Programserie med PJ Anders Linder som programledare

Global Axess: Geopolitikens återkomst

Historien visar hur nära sambanden alltid har varit mellan politik och geografi. Hur ser den relationen ut i dag? Står vi inför geopolitikens återkomst? I årets Global Axess-serie möter vi flera framstående forskare som anlägger olika perspektiv på geopolitik i både historisk tid och nutid.

Spioneriets historia och framtid

I sex program intervjuar Niklas Ekdal sex olika experter på spioneriets och säkerhetstjänsternas historia och framtid. Intervjuerna spelades in i Oxford den 18 mars 2016.

Kapitalismens betydelse

Sveriges samhälls- och välståndsutveckling 1850-2016

Johan August Gripenstedts näringsfrihetsreformer 1864 brukar betraktas som en milstolpe i den svenska kapitalismens utveckling och tillika startskottet för en lång period av ekonomisk välståndsutveckling. Vilken betydelse har kapitalismen haft för den svenska välståndsutvecklingen sedan näringsfrihetens införande? Vilka nya problem och samhällsutmaningar har den skapat i Sverige?

Sverige och Finland – ett nytt säkerhetsläge?

Ett seminarium om Sveriges och Finlands nationella säkerhet i en snabbt föränderlig geopolitisk miljö. Hur har säkerhetsläget förändrats? Vad kan vi vinna på ett avtal om svensk-finskt partnerskap? Är medlemskap i Nato ett alternativ? Från ett seminarium på Hotel Kämp i Helsingfors den 22 januari 2016.

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.

Global Axess: Religion

Om samhälle, människor och tro

Global Axess 2014 omfattar femton avsnitt som alla handlar om religion i världen, historiskt och i dag. Vilka roller spelar religion i nutida och dåtida samhällen? Religion i förhållande till mänskliga förhållanden och religion som individuella erfarenheter. För att förstå på vilka sätt religion betyder något och varför vi är religiösa kan vi också se religion i perspektiv av nutida politik. Inspelat vid Engelsbergsseminariet i juni 2014 och producerat av Svenska Filmbolaget samma år.