I ett tidigare blogginlägg kritiserade jag statsminister Fredrik Reinfeldt för att ha sagt att "Ja, jag tycker inte att man ska röra sig ute i öppna Sverige på det sättet, det tycker jag inte.". Jag citerade honom från en artikel i Aftonbladet som refererade en debatt mellan honom och Mona Sahlin i Sveriges Radio. Men det visade sig att Reinfeldts yttrande inte kom från debatten med Sahlin utan på en fråga från en journalist direkt efter debatten. Läser man AB är det lätt att tro att Reinfeldt sade vad han sade under själva programmet. Jag tycker fortfarande att det var ett klumpigt uttalande.

Åsa Linderborg har för en gång skull rätt, men ändå fel. Hon reagerar på att Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio säger så här om bärandet av burka: "– Ja, jag tycker inte att man ska röra sig ute i öppna Sverige på det sättet, det tycker jag inte."

Så ska inte en politiker, särskilt inte en statsminister uttrycka sig. Han är faktiskt på gränsen att sympatisera med just det han motsätter sig: ett förbud av burkabärande. Han borde ha sagt vad Mona Sahlin i stället sa: "Jag är djupt emot burka. Men jag har aldrig sett att förbud har hjälpt kvinnor att bli fria. Det är snarare inställningen mot fundamentalism, mot det förtryck som burkan är uttryck för, som bör betonas."

Åsa Linderborg vore förstås inte Åsa Linderborg om hon inte samtidigt vantolkade statsministern."Retoriken känns igen. En gång var det tinninglockarna och de svarta rockarna som högern inte ville se på våra gator." Fredrik Reinfelds motvilja mot burkan - så måste han upppfattas - beror uteslutande på att den förtrycker kvinnor. Jag tror mig veta tillräckligt om Reinfeldt för att säga att det inte finns ett uns av främlingsfientlighet eller rasism i honom.

 Men genom sin klumpiga och ogenomtänkta formulering öppnar han upp sig för vulgärkritik och misstankar om dolda avsikter.