Med tanke på dagens DN Debatt-artikel, underskriven av bland annat schlagersångaren Björn Ulvaeus, finns det anledning att göra några klarlägganden som även berör diskussionen under tidigare Blogg-inlägg om humanisterna samt om Björn & Benny.
Dagens DN-debatt föranleder åtminstone en distinktion som är av vikt för att förstå även kritiken mot humanisternas stora reklamkampanj för ateism: Humanisterna blandar i dagens artikel ihop åtminstone två fenomen. Man säger sig verka för en sekulär stat. Vilket inte är detsamma som att verka för sekularisering.
En sekulär stat innebär att staten inte baserar sina lagar på någon religion utan är neutral i trosfrågor. Mig veterligen är det ytterst få i dagens Sverige som driver frågan om att svensk lag bör baseras på Bibeln. Det går alltså alldeles utmärkt att vara kristen, till och med konservativt kristen, och samtidigt förespråka en sekulär stat. Detta blandas ihop med vikten av sekularisering, alltså vikten av att religionen förlorar sin betydelse för fler och fler mäniskor, vilket är en i grunden helt annan fråga.
Det går också alldeles utmärkt att som kristen, och även som konservativt kristen, kritisera FN:s råd för mänskliga rättigheter för den nyligen antagna resolution som fördömer kritik av religion. Det går vidare alldeles utmärkt att som kristen förespråka att lagar inte baseras på Bibeln. Det senare är väl, noga besett, en av själva kärnfrågorna i exempelvis den västerländska kulturhistorien, vilken alltsedan tiden för de grekiska tragöderna, har varit upptaget med att diskutera och skapa förutsättningar för ett sekulärt rättssystem.
Problemet med humanisternas åskådning i allmänhet och dagens debattartikel i synnerhet är att man genom att hänvisa till och åberopa en rad mycket viktiga frågor rättfärdigar en i grunden djupt destruktiv kamp mot religion och för ateism. Det bör, kort sagt, vara möjligt att hålla ett flertal tankar i huvudet samtidigt: En är att förstå vikten av religion i mänsklighetens historia; en annan är vikten av en sekulär stat och ett sekulärt rättssystem, och en tredje är det problematiska i att göra den enskilda individen till alltings mål, mått och mening.