Idag frågar sig naturligtvis alla kulturjunkies vad som har hänt med SvD:s föredömliga kultursida? Hips-vips borta i dagens tidning. Utkastad för att det behövdes en sjunde, ”otroligt viktig” helsidesbild av Michael Jackson?
Vi hoppas hur som helst att den återhämtar sig snarast och att tidningsledningen tar sitt förnuft till fånga, så att inte det seriösa kullturmaterialet går samma öde till mötes som nämnde Jackson.
En kulturredaktion som dock inte ligger på latsidan när det gäller att visa att kultur är livsviktigt och att kulturfrågor i själva verket måste ha en framstående position i det politiska samtalet i dagens Sverige är naturligtvis Axess.
I dagens DN diskuterar Henrik Brors KD:s försök att just föra upp kulturpolitiken på den politiska dagordningen igen, och hur man i det avseendet hämtat argument och inspiration från Axess kulturideologiska position: ”Mycket av idéerna verkar vara hämtade från kulturkonservativa tidskriften Axess och dess finansiärer. Men KD skapar en politisk profil utifrån dem.”
Om de politiska trianguleringarna fortsätter ser vi naturligtvis fram mot en politisk huggsexa i nästa års val om vilka partier som ta upp kampen med KD om att med störst trovärdighet inta den åtråvärda Axess-positionen.
I övrigt noterar vi med tillfredsställelse att Hägglund, liksom Björklund, tycks göra en poäng av att som politiker välja en plattform som innebär att man slåss för något substantiellt som inte nödvändigtvis går hem bland medie- och pr-människor med teflonmentalitet, där det viktigaste är att alltid följa med de stora strömmarna och gå i rätt takt, rakt i ledet.