Även om jag inte direkt är först på bollen, vill jag rekommendera Skånskans serie om nutida antisemitism. Här kan man läsa om Jacob som i skolan fått höra att han ska halal-slaktas, och vars mamma har blivit kallad "sionistmördare". Och här om det skånska judiska fotbollslaget SK Hakoah, Sveriges första "invandrarlag", som inte längre vill spela matcher i Malmö på grund av trakasserier, där ord som "judejävel" haglar genom luften trots att majoriteten av spelarna numera inte har judiskt påbrå. Och denna text, om judiska familjer som valt att lämna Malmö på grund av antisemitismen. Eller denna om antisemitiska konspirationsteorier inom extremvänstern och islamistiska rörelser, och hur detta spiller över till grupper som på olika sätt protesterar mot Israels agerande i olika frågor.
Kommunalrådet Ilmar Reepau konfronteras idag med uppgifterna om malmöitisk antisemitism och kontrar med påståendet: "Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda".
Med den verklighetsbeskrivningen torde det bli svårt att göra något åt saken.
En eloge till en lokaltidning som tar detta grepp på situationen! Alltmedan de rikstäckande medierna helst tycks vilja fokusera diskussionen om antisemitism på Bollhusmötet i Uppsala 1939, om vilket man numera kan läsa dagligdags! Och visst: inget ont i det; det är väl bra att även det uppmärksammas, men man undrar ju varför så många kulturskribenter hellre skriver om trettiotalets antisemitism än dagens...