Jag kan inte påstå att jag som bloggare är obekant med anonyma kommentarer. På Axess-bloggen är vi icke desto mindre uppmärksamma på det problematiska med anonymiteten på nätet. Skälen till att ändå publicera anonyma kommentarer är huvudsakligen två (visserligen sammanhängande).
För det första förutsätter vi att läsarna kan bilda sig en egen uppfattning om validiteten i de argument som de anonyma läsarna presenterar. För det andra domineras Axess kommentatorsfält av flera återkommande anonyma kommentatorer vilka reagerar utifrån olikartade och förhållandevis kongruenta ideologiska världsbilder, vilket i bästa fall skapar förhållandevis dynamiska diskussioner.
Icke desto mindre refuserar vi ofta anonyma kommentarer, inte minst på grund av att det finns något djupt problematiskt med ett till intet förpliktigande hänvisande till dels diverse icke kontrollerbara erfarenheter och källor, dels en självutnämnd integritet och sanningslidelse som det naturligtvis inte är speciellt svårt att upprätthålla bakom anonymitetens fasad.
Ändå skulle jag vilja påstå att dessa kommentatorer är betydligt mindre problematiska än dem som numera regelmässigt förekommer i SVT:s partiledarutfrågningar. Under Alex Gordh Humlesjös handfasta ledning presenteras där numera en rad så kallade internettroll, vilka får möjlighet att ställa partiledarna mot väggen. En person som påstår sig arbeta på Försäkringskassan men ”vill vara anonym” påstår till exempel i utfrågningen av Reinfeldt att ”vi har fått supertydliga riktlinjer om att alla sjuka ska prövas mot alla jobb som finns på hela arbetsmarknaden och det gör ju att nästan vem som helst kan utförsäkras – som i fallet med den här överläkaren…”.
Nu är min poäng inte att den överläkaren som figurerade i SVT:s inslag visade sig ingå i socialdemokraternas valkampanj (och inte heller att påståendet om att läkaren av Försäkringskassan blivit hänvisad till Samhall inte stämmer, enligt Samhalls pressekreterare). Inte heller är det min egentliga poäng att några riktlinjer av det slag som internettrollet ifråga hänvisar till inte tycks existera.
Nej, min undran är på vilka grunder som man anser det vara av vikt att rådfråga just anonyma chattare i partiledarutfrågningar. Vad är det som gör att man uppfattar att förutsättningarna för att ställa kompetenta och djuplodande frågor finns bland just internettrollen?