Farmor tyckte inte om när hennes barn kallade oss, hennes barnbarn, för sina ungar. Katter har ungar, sa hon, och hundar och andra djur, men människor har barn. Farmor var uppvuxen i ett kristet överklasshem. Hennes tro var konventionell, men varm – hon unnade både sig själv och andra livets glädjeämnen.

För farmor var skillnaden mellan människor och djur avgörande. Människorna var i någon mening Guds avbilder; de hade en fri vilja och därmed ansvar. De valde att bilda familj och att skaffa sig barn och hade sedan ansvar för att fostra dem. Djur däremot drevs av sina instinkter att para sig; de bara blev med ungar. Djuren skulle behandlas med kärleksfull respekt; djurplågeri var ett uttryck för moraliskt förfall. Men människors ansvar för varandra var trots allt av en helt annan dignitet än deras ansvar för djuren.

Ja...