Så har det börjats förr. Det kan förstås ses som ett rent citat, eller en allusion, eller bara som ett utslag av litteraturens (och litteraturkritikens) tendens att återvinna kända vändningar – det som brukar kallas ”intertextualitet”. Samtidigt kan en sådan början signalera gemenskap mellan författare och läsare – vi vet alla att inledningen lånats från Johannesevangeliet, och återbruket antyder både beläsenhet och viss ironi. Dessutom är det förstås en väldigt bra mening.

Och så har vi, utan att vi egentligen begripit hur, glidit in på de två ganska väsensskilda böcker som är föremål för denna recension: Stanley Fishs HowtoWrite a Sentence and Howto Read On...