Den farliga homogeniteten

På många redaktioner, tidskrifter och tankesmedjor verkar man vara ense om det mesta: huruvida EU-projektet är något i grunden bra, om Lars Vilks eller Anna Odell förtjänar klander eller respekt, om föräldraförsäkringen borde kvoteras, om Foucault är ett geni eller mest bara dunkel, i vilken utsträckning kön är konstruerat, huruvida Gellert Tamas är spekulativ eller omistlig, om det är Israel eller Hamas som främst borde klandras, vilken riktning svensk skolpolitik borde ta, huruvida Socialdemokraterna borde förnyas – och vad det i så fall betyder. Ja, till och med vilken sorts konst man föredrar verkar kopplat till redaktionstillhörighet.

En sådan homogenitet får även konsekvenser för vilka läger som driver vilka frågor och varför vissa frågor helt saknas. Hur ska vi annars förklara varf&ou...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare