En lättsam kontrast till det nationella gravallvar som lägrade sig över Katalonien valsöndagen den 25 november: Bland alla gestikulerande valarbetare och köande väljare i pelarsalen vid entrén till Barcelonas universitet, Kataloniens största vallokal, stod en liten gumma. Jag frågade henne om hon också kände historiens vingslag, om konturerna av ett självständigt Katalonien avtecknade sig också vid hennes horisont. Hon punkterade allt patos med en rättfram bekännelse:

– Det viktigaste för mig är att vi inte får nya postnummer. Det tog mig tio år att lära mig det jag har. Om jag blir tvungen att lära mig ett nytt så blir det min död. En ny stat, gärna för mig, men med de gamla postnumren.

Inte på länge i det hårt prövade Spanien har Madrid-tidningarnas förstasidor utstrål...