Det är naturligt att tänka sig att det faktum att vi skall dö påverkar hur vi lever. De flesta av oss tror nog att döden är så central för vår existens att den måste ha ett genomgripande inflytande på hur vi lever. Franz Kafka sade att ”livets mening är att det tar slut”. Det är en subtil och kryptisk formulering, i Kafkas typiska stil, men idén tror jag är ganska vanlig. Det faktum att jag kommer att dö är ett djupt och fundamentalt faktum om mitt liv, något som borde ha en betydande inverkan på hur jag lever. Men exakt vad är denna inverkan tänkt att vara? På vilket sätt bör insikten om att jag kommer att dö påverka hur jag lever?

När man funderar på den här frågan räcker det inte med att se på hur insikten om vår dödlighet faktiskt påverkar ...