Descartes omvände inte Kristina

Att berömda härskare omgav sig med filosofer var ett vanligt fenomen förr i världen. Alexander hade Aristoteles till lärare, Nero hade Seneca till mentor och ett tag även minister, Fredrik den store kallade Voltaire till Berlin och Katarina den stora förmådde Diderot att bege sig till Peterburg. Det finns fler exempel; före 1800-talet var furstehoven viktiga centrum för både vetenskap och filosofi. Sedan har monarkernas marginalisering och filosofernas anspråk på att vara kritiska intellektuella gjort kombinationen furste-filosof mindre vanlig. I sin bok Drottningen och filosofen ägnar sig Svante Nordin åt ett av de mest spektakulära och gåtfulla exemplen, nämligen mötet mellan René Descartes och Kristina vintern 1649/50.

Detta rendez-vous mellan tidens ledande filosof och märkvärdigaste kvinna var en konstellation av filosofi,...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare