Världens gång

En tillräckligt stor och uppretad folkmassa hade kunnat storma hotellet och riva hela den motbjudande byggnaden, betongblock för betongblock. Ett av 1970-talets grövsta stadsbebyggeliga övergrepp hade då ställts till rätta.

Att jag ratade idén berodde delvis på att de mest ilskna var kulturarbetare, kolumnister, komiker och konsulter. Ingen av de yrkesgrupperna har de fysiska förutsättningar som krävs för att riva en större anläggning för hand. Ett annat skäl att inte sätta planen i verket var dessa gruppers bristande pålitlighet i estetiska frågor.

På ruinerna av Sheratons anskrämliga förolämpning hade jag gärna sett en smakfull bronskolonn, krönt av en förgylld representation av den arkitektoniska hämndens gudinna, som en påminnelse om vår ärorika vårrevolution. Jag misst&aum...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Johan Hakelius

Skribent.

Läs vidare