Disharmonisk hegemoni

Derek Jeter är en amerikansk basebollspelare som efter två decennier med New York Yankees just avslutat sin sista säsong. Han har stundtals varit formidabel, men kan inte räknas till sin generations tjugo bästa spelare. Ändå har hyllningarna som mött honom vid varenda bortamatch under säsongen – för att inte tala om hemma i New York – varit oerhörda. Motståndarna har försökt överträffa varandra med presenter och ceremonier, varje bortapublik har stått upp och applåderat kaptenen för ligans minst omtyckta lag. Ingen annan spelare har någonsin behandlats på sådant sätt.

Jeter har blivit sin generations mest framgångsrika spelare enligt mått som inte har att göra med hans resultat på planen. Varför?

Svaret är att Jeter uppfattas som personifieringen av karaktär. Han har varit s...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Roland Poirier Martinsson

Redaktör på Timbro.

Läs vidare