När jag var liten fick jag lära mig att det var en dygd att samla. Samlandet skärpte intellektet, utökade kunskaperna och ledde till att man blev rikare, framför allt vad beträffar de inre mänskliga kvaliteterna, men kanske, om man hade tur, även ekonomiskt. När jag övergick från att samla bokmärken till att samla frimärken fick jag höra åtskilliga historier om folk som av en slump råkat komma över dyrgripar. Den eventuella vinsten var emellertid beside the point; det väsentliga var samlandet som sådant. Varje gång vi bänkade oss i gillestugan i villan i Staffanstorp för att se på teve inpräntades samlandets evangelium i hjärnorna, eftersom hela väggen var full av ihopsamlade och upphängda arbetsredskap från det gamla bondesamhällets era.

Jag fick alltså instinktivt lära mig att saml...