Forskningen kring ”1968” är ofta inriktad på de radikala vänstergruppernas inflytande över kultur- och samhällsdebatten, mer sällan på hur en pragmatisk socialdemokrati i regeringsställning har genomfört reformer. Dessa kan vara nog så revolutionerande, vilket konstnärspolitiken, som inriktar sig på konstnärernas försörjning, är ett exempel på.

På 1970-talet skedde en antielitisk revolt i kulturlivet som vände upp och ned på tidigare makthierarkier. Under socialdemokratiska paroller som att ”främja jämlikheten” och att ”bidra till en bättre samhällsmiljö” genomfördes ett maktskifte som också blev synligt i den konst som stöttades av samhället. Politikerna ville inlemma konstnärerna inom ramen för en gene...