När kvinnor tar sig ton

”…som Bästa Kvinnliga Sångerska utsågs…”

Varför denna svårutrotade pleonasm? Det är ingen exceptionell femininitet som avses, ej heller i den gudskelov allt mindre vanliga formen ”kvinnliga skådespelerska”. Det är tveklöst så att ordet ”kvinnlig” är långt mer frekvent än ”manlig” i vårt alltmer henifierade manssamhälle. Kvinnan som agerande subjekt förblir undantagsfall än idag på 2010-talet, hennes genus måste särskiljas. Ett kvinnligt vittne är inte helt enkelt ett vittne; knappt ens är en kvinnlig student bara en student. Lika lite som en grupp unga kvinnor någonsin buntas ihop som ”ungdomar”.

Men sångerska, i synnerhet operasångerska. Numera är det nog den enda feminiserade yrkesbeteckningen som ännu används av sina b&...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Camilla Lundberg

Journalist och musikkritiker, tidigare musikchef på Sveriges Television.

Läs vidare