Den ryska litteraturvetaren Lidija Ginz­burg (1902–1990) ville inget hellre än att skriva en roman; Tolstoj och Proust var de två stora förebilderna. Istället lämnade hon efter sig – förutom ett antal litteraturvetenskapliga verk och en tonårsberättelse som hon skrev för att tjäna ihop till brödfödan – ett stort antal anteckningsböcker, skrivhäften och mappar med text: ett slags fragmentariskt livsverk som efter hennes död långsamt börjat nå fram till allmänheten.

Trots att hon är vida känd i sitt hemland är Ginzburg utomlands nog bara uppskattad av slavister och av dem med särskilt intresse för sådant som rysk litteraturteori eller den psykologiska romanens genealogi. På svenska finns hennes bok Anteckningar från belägringen (1999), men den är numera näst intill om&o...