I de trånga parisiska metrovagnarna, på en av reklamskyltarna som roar trafikkonsumenten med lite lättsam poesi och tänkvärdheter, kan man läsa ett citat av Victor Hugo: ”errer est humain, flâner est parisien”. Detta med att flanera – ”att sysslolös promenera omkring på gatorna utan bestämt mål” – är en intim del av den parisiska självbilden och på sätt och vis själva den grundläggande idén om vad staden är. Många är de Parisskildrare som talat om caféet, trottoaren och gatorna som ett slags förlängning av hemmet. Som kanske ingen annan stad är Paris idag oerhört komprimerad och sammanhängande: här promenerar man från ena sidan av staden till den motsatta, i vilka riktningar man vill, utan att någonsin hamna på någon olidligt högljudd motorväg...