VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Fackböcker 2016

Erasmus i revolutionernas tidevarv

Av Josefin Holmström

Gutenberg utgör galaxen, det är klart - han som uppfann metoden för att trycka med rörliga typer, han som fick fart på den europeiska boktryckarrevolutionen och framväxten av det moderna samhället.

För några månader sedan gick jag och tittade på en av hans biblar som befinner sig i engelsk ägo på Bodleian Library i Oxford. Den var utsökt vacker där den tronade i sin monter, inte bara fysiskt utan även intellektuellt vacker. Man kunde börja gråta för mindre, inte minst vid tanken på vilken demokratiseringsprocess som inleddes i och med Gutenbergpressen. Snart skulle vanliga människor kunna äga egna biblar och böcker, och västvärlden skulle aldrig bli sig lik.

Nina Burtons Gutenberggalaxens nova. Humanismens öde genom en stjärna – Erasmus av Rotterdam tar avstamp i vad hon kallar Gutenbergs medierevolution, den som gjorde det möjligt för ett ”allmänt samtal” att ”överbrygga avstånd i både tid och rum”. Men som titeln avslöjar är det inte galaxen i sig hon studerar, utan dess nova – Desiderius Erasmus, den holländske renässanshumanisten, munken, prästen och författaren, född 1466 i Rotterdam, rastlöst och rotlöst kuskande över kontinenten fram till sin död 1536 i Basel. Det är en livstid som täcker in renässansmän, bondeuppror och storfurstar, Henrik VIII och Shakespeare, upptäckten av Amerika, den första jordgloben och ”en femtedel av Europas böcker”. Redan som liten förälskade sig Erasmus i det klassiska latinet och det var med hjälp av detta antika språk som han skulle komma att göra sitt namn. I Paris författade han dialoger och läroböcker avsedda att hjälpa sömniga elever med latinska fraser. De fick snabbt spridning utanför skolsalarna. Så småningom skulle det komma ordspråkssamlingar och grammatikor för att underlätta språkstudier, sedan återutgivna klassiker. Bildning låg rätt i tiden: det fria samtalet, det som får innefatta motsägelser och komplexitet, argument och frågor, motsättningar och vänskap, hade blivit på modet.

Erasmus bitska satir Dårskapens lov riktade en känga mot religiös vidskepelse och invecklad teologi och blev därmed viktig för reformationens män. De uppskattade också hans nyutgåva av Nya testamentet på grekiska och latin (latinet hade han putsat upp lite). Renässanshumanismen uppmuntrade liksom reformationsrörelsen ett återvändande till källorna. Nina Burton tycks däremot inte vara någon stor beundrare av reformationen; hon beskriver den ofta påfallande tjurigt och snålt. Erasmus blir för henne den envise men tystlåtne humanisten som trots sitt inflytande kräver att få leva i sin egen värld av konst, litteratur och höga tankar. Och det är sant att Erasmus konsekvent vägrade välja sida. Han värjde sig mot både protestanter och katoliker, även om särskilt protestanterna gärna ville ha honom som sin – Luther skrev till och med beundrande brev. Burton beskriver hur Erasmus i marginalen till sina brev ritade sig själv som guden Janus, med ansikten åt båda håll. Han hade över femhundra korrespondenter och inflytelserika vänner över hela Europa, vänner som ständigt erbjöd honom diverse prestigefyllda positioner i rikemanshem och vid hov, universitet och kyrkor. Oftast sade Erasmus nej. Friheten var viktigast av allt, den politiska och akademiska friheten: han måste förbli obunden och oberoende, och i någon mån måste han också befinna sig i ständig rörelse.

Men vänskaperna underhöll han. Erasmus var god vän med den olycksalige utopisten Thomas More och sägs ha skrivit Dårskapens lov under en vistelse hos densamme. Han var mentor åt Jakob IV av Skottlands söner, umgicks med familjen Medici och mottog brev från Henrik VIII. I brevväxlingen fick han uttryck för sin poetiska ådra. Det var viktigt att ha en god stil, att uttrycka sig väl och att kunna konversera. Brevet blev ett intimt möte, ett samtal över fysiska gränser, och kanske också ett sätt att hålla sig väl med de många gånger farliga makter som styrde Erasmus Europa. Han måste vara noggrann med vem som fick en dedikation, vilket verk som marknadsfördes med hjälp av hans namn. I England hamnade han mellan den avsatta drottning Katarina av Aragonien och den nya kungagemålen Anne Boleyns far Thomas Boleyn. Ett politiskt snedsteg kunde vara mycket riskabelt.

Men det som gör Erasmus så intressant är inte bara hans vida kontaktnät eller de böcker han skrev, det är också den tid han råkade leva i. Nina Burton läser Erasmus tidsålder som präglad av medierevolutioner, sådana som följs av ”informationsexplosioner med följder för undervisning, vetenskap och kultur”. Efter Gutenberg uppstod också ”nätverk av internationella korrespondenter” som ivrigt diskuterade de nya idéerna och inte så sällan angrep varandra. Inom en månad efter att Luther spikat upp sina nittiofem teser fanns en version på latin tillgänglig i hela Europa. Det blir tydligt att inget nytt finns under solen; historien upprepar sig som variationer på ett tema. Internet är den andra stora medierevolutionen, med lika dramatiska konsekvenser som Gutenbergs tryckpress. Science fiction-författaren Vernor Vinge höll 1993 ett tal om något han valde att kalla ”singulariteten”: en punkt i tiden då en civilisations teknologi förändras så snabbt att äldre generationer inte längre kan förstå den – hela samhället omvandlas fullständigt och oåterkalleligt. Vinge talar om artificiell intelligens, men vissa har applicerat hans koncept på till exempel internets framfart. I någon mån kan man säga att både tryckpressen, den industriella revolutionen och nätet utgör smärre singulariteter – inte lika katastrofala som om artificiell intelligens blir självreproducerande (tänk Terminator), men definitivt avgörande, epokskiftande skeenden. Erasmus levde i svallvågorna av en sådan singularitet.

I Basel blev han vän med den berömde boktryckaren Johann Froben, en man vars oerhörda fingertoppskänsla och kunskap om typsnitt kunde matcha Erasmus osvikliga stilkänsla. Tillsammans kunde de skapa en text som harmonierade på alla sätt och vis. Froben gav även ut Luthers predikningar på latin och var en av alla de boktryckare som utgjorde reformationens distributionsnät. I denna nya tid kunde kontroversiella idéer inte stoppas på samma sätt som förr; Luthers lära spred sig som en löpeld över kontinenten. Det gick för fort för Erasmus. Han framstår både som en man av sin tid, en produkt av sin tid och som en människa som fötts i fel generation – Burton beskriver en man som trivdes bäst i en fantasivärld av antika verk, klassiska språk och filosofiska samtal. Han tycks ha gillat att pröva tankar, men varit mindre förtjust i att applicera dem praktiskt på världen. Konflikten mellan den framväxande protestantismen och katolska kyrkan betraktade han med förskräckelse; han kunde inte finna stöd för krig och våld i Bibeln, och det Europa han levde i var minst sagt oroligt. Han drömde om harmoni och akademiskt samförstånd men blev ständigt ombedd att ta definitiv ställning i religiösa och politiska frågor.

Vad hade Erasmus sagt om vår egen svenska samtid? Efter att ha läst ”Gutenberggalaxens nova” misstänker jag att han skulle ha begravt huvudet i händerna. Vad vi erfar idag är en medieexplosion utom vår kontroll, ett enormt allmänt torg där information ständigt utbyts men där medborgarna inte alltid lärt sig att värdera den. Aktörerna är för många för att hålla ordning på, de ideologiska avsikterna på många sätt grumligare. Tonläget är lika högt som under reformationstiden, men det bildade renässanshumanistiska samtalet är utrotningshotat förutom i vissa priviligierade kretsar som noga vinnlagt sig om att bevara det. Var finns idag friheten att uttrycka och bemöta kontroversiella idéer utan att genast behäftas med politiska epitet eller sorteras in i ett eller annat identitetspolitiskt fack? Om Erasmus varit verksam idag hade man tvingat honom att välja sida. Var så säker.

Josefin Holmström, Författare och litteraturkritiker. Doktorand i engelsk litteratur, University of Cambridge.

Mest lästa just nu

1) Farväl till kultursidan av Thomas Engström

2) Sveriges hemliga krig av Bengt G Nilsson

3) Allas och ingens fel av Katarina Barrling

4) Alternativ feminism av Eli Göndör

5) En informationsfråga av Johan Wiktorin

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Ett kulturmord i vardande av Cecilia Lindqvist

2) Slutet är nära av Kristoffer Leandoer

3) Motståndets estetik av Adam Cwejman

4) Landet som Gud glömde av Sten Ask och Mats Lundahl

5) Så föll imperiet av Peter Johnsson

NR 9 2016

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Catta Neuding (vik), Katarina O’Nils Franke (tjl)
Redaktionsråd: Niklas Ekdal, Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...