VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Hovmålaren som fick rött kort

Av Sten Åke Nilsson

I den svenska konsthistorien har Carl Gustaf Pilo alltid förknippats med sin stora målning Gustav III:s kröning, som lämnades oavslutad när han dog i mars 1793, ett år efter mordet på kungen/beställaren. Men Pilo hade också en lång verksamhet i Danmark i det dramatiska skede som inspirerat böcker som Livläkarens besök och filmen A royal affair.

Pilo blev väl mottagen i Köpenhamn när han kom dit i början av 1740-talet, närmast från Skåne, och befordrades till hovmålare när Frederik V kom till makten. Han behöll sina positioner också under Christian VII och Struensee. Men när Ove Guldberg reste krav på dansk nationalitet för dem som innehade statsämbeten och började utvisa invandrade konstnärer fick också Pilo ”rött kort”.

Även ett par länge högt betrodda fransmän, arkitekten Jardin och skulptören Saly, måste båda lämna landet efter kort varsel. Saly var ”illa siuk” men tvingades bryta upp från sitt kvarter på Charlottenborg där den danska Konstakademien residerade. Samma öde drabbade Pilo. Han fick bara några veckor på sig för samla ihop sina pinaler, efter mer än 30 år i Danmark, och ta båten tillbaka över Öresund; en stor del av hans värdefulla bohag måste lämnas kvar för att senare säljas på auktion för struntsummor.

Den 12 oktober 1772, klockan 12 om natten, kom Pilo med sin hustru till Viderup i Skåne för att be om tak över huvudet. Ingen av hans tidigare uppdragsgivare och vänner i familjerna Lewenhaupt och Ramel som bodde här var hemma, men man såg snart till att hjälpa de husvilla.

Om detta berättar Charlotte Christensen i en praktfull bok med titeln Drømmebilleder. Carl Gustaf Pilos portrætkunst. Det är märkligt nog den första mera omfattande framställningen om Pilo på danska. På svenska har vi Osvald Siréns biografi från 1902 och Bo G Wennbergs avhandling Svenska målare i Danmark under 1700-talet från 1940. Gunnar Jungmarkers undersökning av Pilo som tecknare, 1973, har också fått patina.

Charlotte Christensen började från början igen och tog sig genom arkiven, museerna och privatsamlingarna. Det är ett imponerande material hon presenterar och hon skriver levande från sin egen erfarenhet av många års arbete med utställningar och undervisning. Före biografin över Pilo ligger verk om Jens Juel och Nicolai Abildgaard, och även en skildring av det som länge hette Kunstindustrimuseet, men som idag kallas Designmuseum Danmark – och som dessvärre inte har någon riktig motsvarighet i Sverige.

Den som satte Pilo på banan var emellertid hans vän och samtida Thure Wennberg. Charlotte Christensen har genomgående följt honom i spåren; bit för bit har hon citerat hans Äreminne över konstnären innan hon har kopplat på de uppgifter hon själv tagit fram. Det börjar med Pilos tid som ritmästare för unga officersämnen i den danska armén. Det är också nu han börjar måla porträtt av höga herrar och potentiella mecenater. Det första i raden är en bröstbild av chefen för den danska örlogsflottan Frederik Danneskiold-Samsøe. En mera udda modell är Christian Drakenberg, som enligt egna okontrollerbara uppgifter skulle vara 128 år gammal. Hans skägg är vitt och lurvigt, men författaren säger försiktigtvis att han avmålats i 70-årsåldern.

Pilo kom tidigt in i kretsen kring den danska Konstakademien. När Fredrik V avlade ett besök 1750 var det han som hälsade honom välkommen, i all anspråkslöshet: ”Allernaadigste Konge! Vi have intet særdeles at forevise Eders Kongelige Majestæt, efterdi dette Academie endnu er i sin første Fødsel og Begyndelse.” Men det skulle snart bli en ändring på detta…

Från 1747 hade Pilo kontrakt som kunglig hovmålare. Det första porträtt han utförde för sina nya uppdragsgivare gällde kronprinsessan Louise, som just anlänt från England. Och sedan Fredrik V bestigit tronen kom beställningarna tätt. Charlotte Christiansen har räknat ut att Pilo, med någon hjälp kanske av yngre assistenter, under de närmaste tjugo åren levererade inte mindre än 67 kungaporträtt. Det handlade om bröstbilder, knästycken och trekvartsfigurer. Men många var i helfigur, många visade kungen i blänkande harnesk och några framställde honom till häst. En enda miniatyr antecknas, avsedd för en dosa till överhovmästaren Reventlow.

När de kungliga modellerna tröttnade på att sitta och stå använde sig Pilo av en leddocka i trä, en gliedermann, som utan att knota bar upp de praktfulla kreationerna, ordensbanden, marskalkstavarna och perukerna. Men man har också menat att hovapotekaren Becker ibland tjänstgjorde som modell. Med sin framträdande näsa och sina rodnande runda kinder var han en perfekt lookalike.

Pilos porträtt gjordes i första hand för de kungliga slotten och Danmarks utländska beskickningar, men de förekommer även i prominenta privathem. En praktfull uppsättning med Frederik V flankerad av sina två gemåler Louise och Juliane Marie finns på Valdemars Slot på ön Tåsinge. De visar Pilos förmåga att leka med belysningarna och de skimrande tyger som tidens haute couture använde sig av.

Avnämare var familjen Juel-Brockdorff, som började med amiralen och sjöhjälten Niels Juel, död 1697, och som alltjämt håller sig flytande. Porträtten kompletterades med verkliga praktramar utförda av skulptören Simon Carl Stanley; bevarade räkenskaper visar att han för sitt arbete fick 250 riksdaler, dubbelt så mycket som målaren!

I jämförelse med de danska kungligheterna framträder Malte Ramel som representant för en äldre och mindre flärdfull generation. Också han var rik som ett troll, men levde enkelt och skyggade för titlar och utmärkelser. På ramen till porträttet, som finns i tre versioner, står det bland annat: ”Herre över lyckan, herre över sig själv, större herre utan tjänst än mången i stort ämbete.” Bilden visar honom i mörk sammetsrock, vitpudrad peruk, vit halsduk och vita handskar, med hög ansiktsfärg och buskiga vita ögonbryn.

Pilo var med om att ordna den första konstutställningen i Danmark, akademiens salong 1769. Här kunde ”almindelige mennesker” under åtta dagar bekanta sig med det bästa i samtidskonsten. Det var nästan som i Paris på den årliga utställningen i Louvrens Salon Carré. Bland en rad egna verk visade Pilo sin tolv fot stora målning av Frederik V till häst, sitt porträtt av Malte Ramel och en hund målad ”efter naturen”, men möjligen också hemmahörande på Övedskloster.

Pilos framgångar tycktes utan konkurrens tills en förarglig fransman dök upp och anklagade honom för att ”måla som en turk”. Det var Louis Tocqué, som efter en sejour i Sankt Petersburg slog sig ner ett halvår i Danmark och tog över en del av kundkretsen.

Pilo fick stå ut med detta, men utvisningen drabbade honom desto hårdare.

Även om vi tänker på Pilo som målare i första hand var han också en framstående tecknare. Det finns inte mycket kvar av skisser och förstudier för porträtten, men de mera fristående kompositionerna har stark integritet. En Emmausbild påminner om Rembrandts stora framställning över Claudius Civilis, som kom till Konstakademien under Pilos tid och placerades i den stora studiesalen.

Det finns också ett par djuplodande självporträtt. Det första hör hemma i det skede då konstnären efter återkomsten till Sverige saknar arbete och uppdragsgivare. Han sitter sysslolös och i tankar, hans svullna händer vilar tungt på underlaget. I nästa version har Pilo arbetat med lavyrpensel över blyertsen, och här finns också en arkitektonisk ram som erinrar om statsporträttens. Framför en kolonn står en allegorisk figur, som ska vara en personifikation av Prudentia, klokheten; hon håller fram det såll med vilket man kan skilja mellan falsk och äkta kunskap.

Pilo har lärt av livet och tar sig ur sin resignation när han ställs inför nya uppgifter. Till bilden ansluter igen några rader i Thure Wennbergs Äreminne som handlar om Pilo i hans värdighet som professor och direktör för Konstakademien i Stockholm: ”Så snart Academien kommit i possesion af dess hus, inflyttade Directeuren i de rum honom blifvit lämnade, och åtog sig styrelsen af Undervisningsverket, det han med varm nit och synnerlig styrka i 12 år förestod.”

Huset är det som styckgjutaren Gerhard Meyer donerat till akademien och som efter honom kallas ”Mejan” och idag är granne med Rosenbad.

Till sist en inblick bakom fasaden och några funderingar kring ”gåtan” Pilo. Trots all forskning är det ännu en del som vi inte vet. Många konstnärer har fört dagbok och skrivit brev, men Pilo tiger tills han tvingas uttala sig. Och då skriver han i desperation, i samma nöd som nu jagar många hemlösa människor över Öresund.

Pilo är ibland svårfunnen i arkiven, och som Charlotte Christensen anger finns det inte heller dokument som belyser hans syn på religionen, den maktapparat han arbetar för, den litteratur han läser eller de genomgripande förändringarna i konstens värld som han genomlever.

Inte ens biografen Thure Wennberg, som dagligen umgås med sitt ”ämne”, kommer honom riktigt nära. Han talar visserligen om hans saktmod, hans överdrivna anspråkslöshet och hans självkritik. Men kvar står frågorna om den inåtvände tecknaren och målaren som inte förmår avsluta sin stora hyllning till Gustav III.

Mest lästa just nu

1) Farväl till kultursidan av Thomas Engström

2) Det tar tio år av Nils Lundgren

3) Alternativ feminism av Eli Göndör

4) Allas och ingens fel av Katarina Barrling

5) Ett förvirrat Europa av Fredrik Erixon

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Den femte drottningen av Carina Burman

2) Inga experiment av PJ Anders Linder

3) Vänstern krisar i väst av Lars Trägårdh

4) Jag är lagom tolerant av Thomas Engström

5) Är det kris för kvinnligheten? av Annika Borg

NR 9 2016

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Catta Neuding (vik), Katarina O’Nils Franke (tjl)
Redaktionsråd: Niklas Ekdal, Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...