VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

På helspänn

Av Kestutis Girnius

Litauen har länge fruktat president Putins avsikter. President Trump ökar farhågorna.

Många i Litauen som bävade inför den dag då Donald Trump skulle tillträda som USA:s 45:e president. Både politiker och vanliga medborgare hyser djupa tvivel på Trumps beredskap att leva upp till Natos försäkran att försvara deras land i händelse av rysk aggression.

Trump, som är känd för sina spontana och ofta motsägelsefulla uttalanden, har varit rätt så konsekvent i sitt ifrågasättande av Natos betydelse och i betonandet av att förhållandet till Ryssland måste förbättras. Särskilt besvärande är det faktum att Trump uppger att han bara skulle komma till ett Natolands hjälp om det har ”fullföljt sina åtaganden till oss” – ett uttalande som kom som svar på frågan om han skulle försvara Baltikum. Ett par dagar innan han tillträdde kallade Trump Nato ”förlegat” och ”väldigt orättvist gentemot USA” samtidigt som han kritiserade alliansens medlemmar för att inte ha lagt 2 procent av sin BNP på försvaret. Det viskas om ett andra Jalta.

Allt är dock inte elände. En del av Trumps utnämningar – särskilt James Mattis till försvarsminister och Mike Pompeo till chef för CIA – har dämpat en del av oron. Att Mattis ”betonade USA:s orubbliga engagemang i Nato” under sin första dag på det nya jobbet gick inte omärkt förbi. De litauiska politikerna är medvetna om att en stor del av det amerikanska försvars- och utrikespolitiska etablissemanget, liksom en majoritet av både de demokratiska och de republikanska kongressledamöterna, är skeptiska, för att inte säga öppet motståndare, till Trumps flört med Ryssland. Zygimantas Pavilionis, Litauens före detta USA-ambassadör, är övertygad om att efter Obamas misslyckade ”återställare” är Washington mycket mindre mottagligt för Putins locktoner. Ett besök nyligen av John McCain, Litauens favoritsenator, och två av hans kolleger har dämpat oron något, liksom det ovanligt varma mottagande som senaten gav en delegation med framstående parlamentariker från alla de tre länderna i Baltikum. Den före detta premiärministern Gediminas Kirkilas, som var med i delegationen, säger att nästa gemensamma delegation borde försöka få de amerikanska tjänstemännen att förstå att de baltiska länderna är beredda att bidra till kriget mot terrorismen, något som är centralt i Trumps utrikes- och försvarspolitik.

Litauen mobiliserar inte bara sina anhängare i Washington. Landet står också i begrepp att förvandlas från eftersläntrare till att ligga i framkant när det gäller att uppfylla Natos försvarsåtaganden. Den 21 januari kom partiledarna för samtliga större litauiska partier överens om att utöka försvarsutgifterna till 2,5 procent av BNP till år 2020 (de kommer att nå Natos rekommenderade 2 procent redan nästa år). Ökningstakten är unik. År 2013 var försvarsutgifterna mindre än 1 procent och det fanns inga planer på att höja dem i någon större utsträckning. Tidigare hade president Grybauskait?e i ett berömt uttalande sagt att eftersom inget Natoavtal anger storleken på försvarsbudgeten i detalj är Litauen inte tvunget att anslå 2 procent av BNP till försvaret.

Man har också återinfört värnplikten för män. En klar majoritet av befolkningen är positivt inställd till dessa åtgärder. År 2016 stödde mer än hälften av befolkningen de ökade försvarsanslagen, år 2012 var siffran mindre än en fjärdedel. Stödet för värnplikten har genomgått en liknande attitydförändring. Dessutom har frivilliga strömmat till Šauli?u S?ajunga, en paramilitär försvarsstyrka som har ökat antalet medlemmar med mer än en tredjedel sedan 2014.

Litauen har varit på helspänn sedan den ryska ockupationen av Krim år 2014. Trots att Ryssland inte har genomfört några större militära insatser i Ukraina på mer än två år fruktar många fortfarande att Litauen och de andra baltiska länderna står på tur på president Putins meny. Ett antal experter tror dock att Litauen inte är huvudmålet. Skulle Ryssland anfalla gör man det i hopp om att Nato misslyckas med att svara på en provokation på lämpligt sätt, vilket skulle undergräva alliansens trovärdighet och leda till att den faller sönder samtidigt som Ryssland säkerställer sin dominans över Östersjöområdet.

Enligt ett katastrofscenario skulle ryska agenter kunna tänkas sabotera ett tåg med militär last på väg till Kaliningrad, vilket skulle ge Moskva en förevändning att intervenera med hänvisning till att man vill skydda sina medborgare. På senare tid har den före detta befälhavaren för amerikanska armén i Europa, generallöjtnant Ben Hodges, uppgivit att om den smala landremsan som binder samman Nato-länderna Polen och Litauen – den så kallade Suwalkikorridoren – erövrades av fientliga styrkor så skulle de tre baltiska länderna skäras av från de andra Natoländerna. Det ryska robotförsvaret i Kaliningrad skulle kunna göra det omöjligt för Natos styrkor att ta sig till de södra delarna av Östersjön och på så sätt säkerställa den ryska dominansen över området.

Litauens historia spelar en viktig roll i och med att den är orsak till en djupt rotad skräck för Ryssland, Litauens traditionella fiende. Fram till 1990 hade landet ockuperat Litauen under två århundraden, med undantag för mellankrigsperioden 1918–1940. Många anser att väst av politisk opportunism förrådde Litauen på Jalta, och att man gjorde det igen under de litauiska partisanernas motståndskamp 1944–1953, då västliga radiostationer sägs ha uppmanat partisanerna att fortsätta strida och kommit med falska löften om att hjälp var på väg. Hur många gånger det än påpekas att påståendena om uppmaningar till motstånd är uppenbart falska, eftersom Voice of America inte började sända i Litauen förrän 1952 när motståndet var på upphällningen, är förräderimyten djupt rotad i litauernas själ.

Fientlighet mot Ryssland var dock inte någonting förutbestämt. Fram till år 2004 var vänskapliga band till Ryssland en grundval i den litauiska utrikespolitiken. År 2000 publicerade Dmitri Trenin, chef för tankesmedjan Carnegie Moscow Center, till och med en studie med titeln ”De rysk-litauiska förbindelserna. Kommer framgångshistorien att bestå?”. Trots enstaka meningsskiljaktigheter var Litauens förhållande till Ryssland betydligt bättre än Estlands och Lettlands, delvis tack vare att Litauen undanröjde en möjlig källa till konflikt genom att år 1989 bevilja medborgarskap till alla i den ryska minoriteten som ansökte om det. Man nådde snabbt överenskommelser om tillbakadragande av ryska trupper från litauiskt territorium och reglering av Rysslands militära transittrafik till exklaven Kaliningrad. Litauen var också det första landet utanför OSS (Oberoende staters samvälde) som undertecknade ett avtal med Ryssland där den gemensamma gränsen fastställdes. Till och med efter kriget mellan Ryssland och Georgien var Litauen berett att försöka få till ett gångbart modus vivendi.

Efter Krim blev Litauen EU:s skarpaste kritiker av Rysslands utrikespolitik. President Grybauskait?eebeskrev vid upprepade tillfällen Ryssland som en ”terroriststat” och uppmanade EU att införa ännu hårdare sanktioner samt att skicka vapen till Ukraina. Medierna och experterna gjorde gemensam sak med Grybauskait?e och nöjde sig inte med att ta avstånd från Rysslands åtgärder utan hävdade även att Kreml utgjorde ett påtagligt hot mot Litauens självständighet och hade inlett en hybridkrigföringskampanj i ett försök att destabilisera landet. Mycket få politiker och opinionsledare kom med invändningar mot eller förnekanden av dessa påståenden.

Strömmen av artiklar om det ryska hotet åtföljdes av talrika beklaganden över att Nato och EU inte hade förstått allvaret i situationen och var alltför försynta i sina svar. Barack Obama sågs som en svag president eftersom han inte var beredd att konfrontera Ryssland mer direkt liksom för hans påstådda benägenhet att ”leda bakifrån”. Det råder allmän enighet i Litauen om att han lämnar efter sig ett försvagat USA och en farligare värld. Man hade kunnat tro att hans beslut att fyrdubbla Pentagons budget för försvaret av Europa 2017 samt att stationera styrkor från Nato och USA i Baltikum och Polen skulle ha blidkat hans litauiska kritiker. Det gjorde de inte.

Under dessa omständigheter kommer Trump att ses med ännu större skepsis, en utsträckt hand till Ryssland kommer att tolkas som upptakten till ett möjligt svek. Åtskilliga experter hävdade att Nato skyndade sig att placera ut styrkorna av rädsla för att Trump skulle återkalla ordern. I själva verket sker stationeringen i enlighet med den plan som bestämdes under sommaren i fjol. Det är bara undertecknandet av styrkestatusavtalet som kan ha tidigarelagts. Rädslan för Ryssland och tvivlen på Natos beslutsamhet är inte lätta att dämpa.

Översättning: Martin Peterson

Artikeln är skriven särskilt för Axess.

Mest lästa just nu

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) En känsla av någon av Fredrik Johansson

3) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

4) Staten det var vi av Gunilla Kindstrand

5) Socialism som evangelium av Annika Borg

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

2) Vedumsbakat av PJ Anders Linder

3) Jag saknar snuskhumorn av Wilhelm Behrman

4) Försjunken i Goethe av Johan Frostegård

5) Den femte drottningen av Carina Burman

NR 2 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...