VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Nu är det brexits epok

Av PJ Anders Linder

Brittisk politik domineras helt av brexit. Och så kommer det att vara länge.

En bit utanför Oxford stannar bilen till. Vi ska strax korsa Themsen med hjälp av en vacker 1700-talsbro, men först ska vår chaufför betala broavgiften till en vakt i en liten kur mellan körbanorna. Fem pence byter ägare och vi kan ta oss över till andra sidan floden. Hade vi åkt i en lastbil hade det kostat tio gånger så mycket, hela 50 pence. Hade vi cyklat hade det varit gratis.

Swinford Toll Bridge, som det är fråga om, byggdes av earlen av Abingdon, stod färdig 1769 och regleras i en lag som antogs av parlamentet två år tidigare: An Act for building a Bridge cross the River Thames, from Swinford, in the County of Berks, to Eynsham, in the County of Oxford. Som tack för den samhällsnyttiga infrastrukturinvesteringen beviljade parlamentet earlen skattefrihet för intäkterna och än idag betalar brons ägare varken inkomstskatt, moms eller ens arvsskatt. Med bortåt fyra miljoner passager om året blir det hela en riktigt skaplig affär: så hygglig att bron gick lös på drygt en miljon pund när den senast såldes 2009. Griniga pendlare ville att grevskapet skulle köpa bron och avskaffa avgiften. Så blev det inte den här gången heller.

Bloggaren Guido Fawkes på www.order-order.com uppmärksammar ett inlägg på den brittiska statsförvaltningens officiella hemsida, som manar till återhållsamhet med tårta på arbetet. Under rubriken ”Kakkultur på kontoret – folkhälsofråga eller ofarlig social tradition?” uppmanas de offentliganställda att tänka efter två gånger innan man tar med sig bakverk till jobbet, eftersom alla kolleger inte har kraft att stå emot utan kan få sina nyårslöften förstörda.

Storslagna svala Waterstones och innehållsrika intima Hatchards ligger med ett stenkasts mellanrum på Piccadilly. Båda boklådorna använder sina fönster på ett ovanligt kraftfullt sätt. Hos Waterstones skyltar man upp massivt med Sinclair Lewis roman It Can’t Happen Here (1935), som handlar om hur senatorn Berzelius ”Buzz” Windrip blir president tack vare en ärkepopulistisk kampanj och sedan snabbt förvandlar USA till ett korporatistiskt skräckvälde.

Hatchards, å sin sida, har frågat sina kunder vilken kortroman från de 200 senaste åren som är deras favorit. Vinnare blev Evelyn Waughs lika utsökta som obarmhärtiga satir The Loved One (1948) som nu ges ut i specialutgåva och exponeras rejält. Huvudpersonen Dennis Barlow sparkas som manusförfattare i Hollywood och får istället ta jobb på Happier Hunting Ground, en begravningsbyrå för husdjur som dryper inte bara av balsameringsvätska utan också av konsumism och sentimentalitet. En passage i boken som alltid gjort stort intryck på mig är radioreklamen för Kaisers Kärnfria Persikor: ”När du köper Kaisers Kärnfria Persikor köper du den fulla vikten av saftigt fruktkött och ingenting annat.” För Barlow smakar de som ”en boll av våt, söt bomull.”

Två skyltfönster om tiden. Två snarlika viljor. Två sorters signal.

På väg in till underhusledamöternas matsal i parlamentet passerar vi genom den mäktiga Westminster Hall, som började byggas för mer än 900 år sedan. Min värd: ”Här ägde rättegången mot Karl II rum.” Plaketter i golvet: ”Här har regenter och gemåler från huset Windsor legat på lit de parade.” Underhusets talman John Bercow: ”Jag är starkt emot att Donald Trump ska få tala i Westminster Hall.”

Finns det utrymme i debatten för någon annat brittisk angelägenhet än brexit? Jag frågar New York Times medarbetare Stephen Castle, som bjuder på lunch. Edmund Burke blickar ned från en olja på väggen. Vid ett bord bakom oss sitter den hårdkokte förre finansministern och toryn Norman Lamont, numera i överhuset, tillsammans med Labours ”shadow chief whip” Nick Brown. Förste skugginpiskare… Vem i Alliansen är det? Och vad konspirerar de om!?

Castle är en skarp men vänlig man och gör ett tappert försök att komma på något, men han kapitulerar rätt snabbt. Den nya premiärministern Theresa May vädrade tanken på nya grammar schools när hon tillträdde, men även det har fått falla till marken. Frågan om Storbritanniens utträde ur EU är så omfattande, het och komplicerad att den slukar allt syre i rummet och så kommer det att vara länge. Om planerna går i lås ska en formell utträdesansökan lämnas till EU i mars, men sedan väntar utdragna förhandlingar. Själva utträdet ska enligt EU-stadgan förhandlas under max två år, och May har sagt att hon hoppas få alla förhandlingar klara på den tiden. I Bryssel och EU:s övriga huvudstäder betraktar man det som fullständigt orealistiskt. Bara frihandelsavtalet med Kanada tog sju år att få fram, och nu handlar det om en oerhört mycket större materia.

Utträdet är snårigt nog. Hur ska man dela på EU-gemensam egendom? Vad ska gälla för EU-medborgare som bor i Storbritannien och vice versa? Hur mycket ska britterna bidra med till EU:s budget och till EU-funktionärers kommande pensioner? EU-sidans förhandlare har redan tänkt högt om ekonomiska krav, som är så stora att de är politiskt omöjliga för britterna och ensamma kan sätta stopp för ett avtal i samförstånd. Lyckas parterna inte komma överens blir resultatet inte en ”hård” utan en stenhård, avtalslös brexit, och då väntar ett ”juridiskt kaos för företag och privatpersoner”, som Charles Grant på Centre for European Reform uttrycker det. Ännu anses det inte vara det troligaste scenariot, men det är ingen omöjlighet.

Även om det reder sig med utträdet är det väldigt mycket som återstår. Valkampanjens dröm om att äta kakan och ha den kvar, det vill säga att Storbritannien ska få fortsatt fritt tillträde till den inre marknaden samtidigt som man får reglera EU-invandringen och slipper underordna sig EU:s domstol, kommer inte att bli sann. Tvärtom kommer britterna sannolikt att behöva lämna tullunionen och istället få förhandla om ett frihandelsavtal (samt ansöka om eget medlemskap i WTO och försöka få hängavtal med det 50-tal länder som har frihandelsavtal med EU). Ovanpå det kommer de nätta frågorna om hur den framtida EU-UK-relationen ska se ut beträffande säkerhet, polis, migration och gränskontroll.

– Alla talar om Skottland, säger Stephen Castle. Men Irland är den större och svårare frågan. När jag var där i somras körde jag omkring i gränstrakterna mellan republiken och Nordirland utan att tänka på i vilket av länderna jag befann mig. Nu blir den där icke-gränsen plötsligt EU:s yttre gräns. Hur ska det gå till?

Brexit blir inte en händelse. Brexit blir en epok.

Graham Mather på European Policy Forum har inget till övers för Storbritanniens farväl till EU. Med ett snett leende säger han sig egentligen bara se ett försonande drag: att det övriga lagstiftandet avstannar. Ingen vet hur lyckliga de brexitivrande marknadsliberalerna kommer att bli över utträdet i dess slutgiltiga form, men under tiden kan de i alla fall fröjdas över att det får reglerandet att gå på sparlåga.

Den filosofiskt lagde skulle kunna se ännu ett försonande drag: brexitprocessen utsätter regeringen för ett motstånd, en sorts opposition. Regeringsmakt som utövas i full frihet, utan motkraft, blir sällan speciellt bra, och dagens Labour har inget av motkraft att erbjuda. Partiet har kapats av vänsterextremister och försvunnit in i en rödfärgad dimma där allt färre väljare vill vistas. Tories ligger historiskt långt före i mätningarna och Theresa May utklassar den olycksalige Jeremy Corbyn i vartenda hänseende man kan tänka sig.

Den dåvarande Labourledaren Michael Foots vänsteristiska valmanifest från 1983 brukar kallas ”historiens längsta självmordsbrev. Allt tyder på att det kommer att te sig som ett under av sans och balans jämfört med vad Corbyn & Co får ihop när det blir dags.

Labour isn’t working. De konservativa har arbetsamma dagar framför sig. Fader Themsen kluckar runt bropelarna i Swinford.

Mest lästa just nu

1) Normlöshet som fattigdomsfälla av Joel Halldorf

2) "Arabiska är sexigt i Israel nu" av Paulina Neuding

3) En identitetskris av Tommy Möller

4) Förödande flathet av PJ Anders Linder

5) Alla begär ordet plus av Torbjörn Elensky

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Innehållets nationalscen av Olle Lidbom

2) Den andra sidan av myntet av Håkan Tribell

3) Ta oss på allvar! av Jasenko Selimovic

4) Upplysning slår underhållning av Niklas Ekdal

5) En stat i staten av Hans-Gunnar Axberger

NR 2 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...