VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Farväl till biologin

Av Ruth Lötmarker

Den 18 april 2015 utförde kinesiska genetiker ett experiment på 23 mänskliga embryon för att förändra genomet i cellerna.

Den artikel som redogjorde för experimentet och som skickats till de ansedda vetenskapliga tidskrifterna Science och Nature refuserades. Men idag, ett drygt år senare, betraktas inte detta som science fiction. Fullt utvecklade tekniker tillåter att man klipper och klistrar med dna-sekvenser, vilket gör det möjligt för bioteknologin att ändra individers genetiska arv.

En som har skrivit en initierad bok om detta ämne är den franske filosofen och humanisten Luc Ferry. Hans bok har titeln La révolution transhumaniste. Medan transhumanismen är i det närmaste okänd i Frankrike, har den framför allt i USA gett upphov till tusentals publikationer och debatter vid universitet och sjukhus. Forskningscentrum har tack vare generösa donatorer tillgång till i det närmaste obegränsade forskningsmedel.

De frågor som ställs handlar om huruvida det i framtiden, kanske inom en snar framtid, skall vara möjligt att medvetet förstärka vissa karaktärsdrag hos våra barn som intelligens och fysisk styrka, eller att välja kön, hår- eller ögonfärg et cetera. Många tänkare har insett att dessa nya villkor som ger människor makt över människor tvingar oss att föregripa de omstörtande frågor som kommer att ställas under de kommande åren.

Ferrys framställning är baserad på läsningen av ett 60-tal verk av författare och skribenter med inriktning mot transhumanismen. Den uppgift han åtagit sig är att pedagogiskt presentera ett nytt forskningsfält för mer eller mindre okunniga läsare. Den fråga som enligt honom spontant uppstår är hur transhumanismen ska betraktas å ena sidan i förhållande till den klassiska humanismen som inbegrep upplysningen, de mänskliga rättigheterna och demokratibegreppet och, å andra sidan, till det skede som många börjar skönja konturerna av, där intelligenta maskiner träder i människors ställe, och som därför måste benämnas posthumanismen.

Handlar det om ett brott eller en logisk utveckling? Ferry refererar till ett verk av belgaren Gilbert Hottois, som urskiljer en första transhumanism hos filosofer som Pico della Mirandola, Condorcet, Kant och Rousseau. Dessa har en sak gemensam, de ser inte människans natur som en gång för alla given utan betraktar den som ständigt föränderlig. Condorcets essä från 1795 om mänsklighetens utveckling innehåller, betonar Ferry, hela det tankegods som är aktuellt idag, men under andra tekniska betingelser. Det är tryggt förankrat i den biologiska sfären.

Dagens transhumanism vilar däremot på idén att maskiner försedda med artificiell intelligens, AI, snart kommer att vara överlägsna biologiska varelser. Dessa maskiner är autonoma. Inget biologiskt substrat förekommer längre. Intelligens, känslor och minnesförmåga lagras på olika typer av support.

Ferry finner resonemanget absurt, ser det som en utlöpare av en materialistisk filosofi som naivt reducerar det mänskliga medvetandet till en mekanisk reflex av hjärnans verksamhet. Trots att han är känd som motståndare till materialismen, tvingas dock Ferry att medge att hela den tradition den filosofiska materialismen vilar på går i den riktning som transhumanismen anger. Det handlar om en grad- och inte en artskillnad mellan maskin och hjärna.

Dessutom kan ingen, menar han, bortse från innehållet i det moratorium som i juli 2015 krävdes av inga mindre än Bill Gates, Stephen Hawking och Elon Musk plus något tusental andra framstående vetenskapsmän. Dessa varnade för de ökande riskerna med dagens AI som skulle kunna slå över till det som numera betecknas som superintelligens. Följderna skulle kunna bli att vissa robotar programmerade att fatta egna beslut skulle kunna handla på ett oförutsebart sätt. De som ringer i denna varningsklocka är inga teknikfientliga personer. De är tvärtom förskräckta över de potentiella konsekvenserna av sin egen verksamhet. Bill Gates kommentar är att det som främst inger skräck är att människor inte är skräckslagna. Elon Musk hävdar att AI är det största existentiella hot som någonsin har uppfunnits.

Efter denna dramatiska skildring av de möjliga, yttersta konsekvenserna av ett skeende som redan är på gångär det dags för Ferry att framhålla argument och synpunkter som gör det möjligt för icke initierade att följa den debatt som måste komma till stånd om dessa frågor som rör oss alla. Den vinkling Ferry ger åt sin framställning är att sondera terrängen inför transhumanismens budskap. Vem kommer att avstå och vem kommer att lockas av de möjligheter den erbjuder, och av vilka skäl? Den dag det blir möjligt att i en embryonal cells arvsmassa reparera de gener som kan orsaka fruktansvärda sjukdomar, vem kommer då att avstå från den möjligheten? Vem kommer att vägra förbättra sin organisms motståndskraft mot åldrandet? Kraftfulla datorer kommer att möjliggöra insamlandet av en sådan mängd data – det som i dagens jargong kallas ”Big data” – att en patient kan få en individuell behandling mot olika sjukdomar. Vilket läkarteam kan motstå lockelsen att utnyttja denna möjlighet?

Ferry understryker att många av dessa frågeställningar är spekulativa, men framhåller samtidigt att det med tanke på de snabba framsteg som sker på genetikens område måste byggas upp en kollektiv beredskap inför beslut som måste fattas.

Ferry citerar från vissa kända tänkare som lämnat bidrag till debatten: Francis Fukuyama, Michael Sandel och Jürgen Habermas. I sin essä ”Transhumanism” i tidskriften Foreign Policy framhåller Fukuyama traditionella humanistiska värderingar, vilka transhumanismen helt skulle förinta. Tekniska förändringar i vår biologiska utrustning skulle utgöra ett hot mot mänsklighetens integritet. Den mänskliga naturen är grunden för vår uppfattning om rättvisa, moral och ett gott liv.

Michael Sandels bok The Case against Perfection (2009) utgör en radikal kritik av transhumanismen. Dess centrala tes är att med transhumanismen förlorar vi känslan av ett mysterium inför Varat och vår tacksamhet inför det som är givet, antingen det är av Gud om man är troende, eller av naturen om man inte är det. Vi låter oss bemäktigas av en övermodig vilja att styra tingens ordning. Vi förlorar det som är grunden för ett gemensamt liv: ödmjukhet och solidaritet. Habermas står Sandel nära. Han vill dock tillåta terapeutiska ingrepp som har till syfte att eliminera de sjukdomar som anses obotliga. Gentemot föräldrar som väljer att ”förbättra” sitt barns genom ställer han sig på barnets sida. Hur ska ett sådant barn kunna känna sig autonomt?

De terapeutiska eller rent livsförhöjande ingreppen inom ramen för den genetiska ingenjörskonsten kommer i början att vara kostsamma. Det helt avgörande blir enskilda personers eller familjers förmögenhet. Sandel drar en drastisk liknelse med den tid i mänsklighetens historia då neandertalmänniskan och cromagnonmänniskan samtidigt fanns på jordens yta. Han påminner om att detta inte var en fredlig tid.

Debatten bör, menar Ferry, föras helt förutsättningslöst. Ingenting skall förkastas eller förbjudas utan sakliga argument. En stor dos av ödmjukhet krävs inför dessa frågor som är, i ordets verkliga betydelse, livsviktiga.

I den senare delen av boken tar Ferry framförallt upp de sociala och ekonomiska aspekterna av den nya teknologi som Google och Facebook gjort möjlig. Ferry noterar en dubbel brist på kunskap hos sina landsmän. När det gäller genteknikens och biomedicinens utveckling är Frankrike på efterkälken. Däremot har Ferrys landsmän villkorslöst tagit till sig de möjligheter som nya plattformar erbjuder att via mobiler och datorer inhämta information, göra beställningar och reservationer, att köpa böcker och prylar.

Att dessa ”besök” på nätet lämnar spår och skapar profiler som sedan i sin tur utnyttjas, är man dock sorglöst omedveten om. Facebook och Google säljer den information de samlar in om den som navigerar på nätet för svindlande belopp till företag, vilka sedan utformar sin reklam för att locka enskilda kunder. Alla uppgifter om dem och oss som handlar på nätet blir alltså en lönsam produkt.

De söktjänster som de flesta av oss idag har tillgång till underlättar också kontakter mellan privatpersoner. Vissa tecken i tiden – som att personer sänker sin konsumtion genom att äga saker tillsammans, ordnar samåkning, byter lägenheter med varandra tack vare söktjänsten Airbnb – har fått optimister att tala om en ny samhällsordning, där gemenskap och samarbete skall ersätta individualism och konkurrens. När denna delningsekonomi tar sig uttryck i tjänster som Uber, som gör det möjligt för en privatperson med egen bil till en låg kostnad agera taxichaufför, präglas den dock, anser Ferry, av total avsaknad av normer och socialt ansvar. Ingen ideologisk skönmålning kan legitimera liknande verksamheter. I denna senare del blir Ferrys bok en vemodig betraktelse över hur människors önskan att vara med sin tid, att vara moderna, sällan har sin motvikt i en strävan att skaffa sig insikter om konsekvenserna av allt nytt som sker.

I ett radioprogram ställdes nyligen frågan: ”Vad ska vi med filosoferna till?” Min tanke gick osökt till denna Luc Ferrys senaste bok, som jag just hade läst. Jag menar att Ferry är en heder för sitt skrå. För att vi alla ska ha ett gott liv, måste en filosof inför varje ny situation ställa sig frågorna ”Vad vet jag?” och ”Vad kan jag göra?”. Ferry skaffar sig insikter i de nya tekniker som utvecklas, han för sina kunskaper vidare, och han manar oss till försiktighet. Exakt som en filosof ska göra.

Mest lästa just nu

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) En känsla av någon av Fredrik Johansson

3) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

4) Staten det var vi av Gunilla Kindstrand

5) Socialism som evangelium av Annika Borg

NR 2 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...