VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Behovet av besinning

Av Ylva Herholz

Då den tyske filosofen Wilhelm Schmid - levnadskonstsfilosof - började arbeta som regelbundet återkommande (filosofisk) själasörjare på ett sjukhus i Schweiz var han inte övertygad om att filosofin kunde vara till hjälp på en plats som denna: där livet blir svårt.

 Men de tio åren på Spital Affoltern am Albis i trakten av Zürich gav insikten att filosofin kan så mycket mer än den tror om sig själv. Han fick för egen del oumbärliga kunskaper av att i perioder vistas och verka bland människor och i rum där existensens yttersta betingelser framstår i koncentrat.

Den också flitigt skrivande Schmid har författat en bok om sina erfarenheter därifrån, Das Leben verstehen(Att förstå livet), hans 20:e titel, utkommen alldeles nyligen.

Det är en tankealstrande bok. En viktig bok. Den börjar med närstudier i det djupast mänskliga och dess olika yttre symtom, och utmynnar i en skiss över en modifierad filosofi, för en förnyad modernitet: här manar han filosoferna att våga sig ner från sina teoretiska höghuskonstruktioner och ut i verkliga livet, för att filosofin åter ska bli relevant, på riktigt. Bland annat genom att införliva genomtänkt praxis och erfarenhet i filosoferandet. En hel del av hans nutida kolleger skulle dock behöva en kurs i retorik innan de ger sig ut bland folk, för att alls bli begripliga, påpekar han. Filosofins uppgift är att upplysa, inte att fördunkla.

Men boken inleds med inblickar i några av Schmids enskilda samtal med patienter på lasarettet under åren, då han praktiserade filosofin i dess enklaste form: som metod för eftertanke. En del möten ägde rum vid en sjukbädd, andra i hans mottagningsrum i huset, hans Philosophenzimmer, med utsikt över alplandskapet.

Många av dem han talar med har för första gången i livet ”fått tid” att reflektera över sin tillvaro då de hamnat i sjuksängen – men de har saknat en samtalspartner, till dess filosofen dök upp. Som den 36-åriga Frau Bebel (namnen är fingerade), som dock tidigare provat alla former av analys och terapi för återkommande depressioner, ångest och magkramper: med henne samtalar Schmid om motsatser, om livets polaritet; han tycker sig märka att det är något skevt i hennes föreställningar om tillvaron.

I intervjuer i tysk radio och press under hösten har han sagt att människorna helt enkelt inte förstår livet längre. Att många inte kan hantera livets grundstrukturer – som är just antitetiska, polära. Samtidsandan, besatt av att eliminera vad som uppfattas som negativt, tungt och smärtsamt, leder till om möjligt än större lidande då svårigheter ändå greppar oss med klorna; de hör ju till tillvarons realiteter.

Åtskilliga filosofiska samtal på sjukhuset hamnar raskt i denna ämnessfär, beskriver Wilhelm Schmid: felaktiga förväntningar på livet, idealbilder av ständig lycka, framgång och att vara förpackad i en perfekt och prestationstålig kropp.

43-årige aktiemäklaren Herr Stramms tidigare livssyn kvalar in i kategorin – han som har blivit hitforslad efter en kollaps på jobbet. Herr Stramm hade rusat snabbare och snabbare i hamsterhjulet för sina värdepappers skull och så, poff. Burnout. Och vad var då meningen med alltihop? Vad sjukhusfilosofen fick syn på under samtal med denne Stramm och en majoritet av medpatienterna är hur många som är sina egna tyranner. Istället för att vara riktigt goda vänner till sig själva.

Frau Weber, 45 år och lärare, har bröstcancer. Hon har dock alltid filosoferat, har diskuterat kring existentiella frågor med vänner och kolleger, känner sig rik på tankar: har byggt upp en andlig reservoar, som nu ger kraft. Hon ”bejakar” sjukdomen, rentav tackar för att den gör henne ”centrerad”, mer medveten om vad som är väsentligt, uppskattar relationer och annat bejakansvärt bättre.

Vad människor behöver, och filosofin kan ge, är besinning, skriver Wilhelm Schmid. Alla och envar, inte enbart de som av olika skäl vistas på lasarett; alla är vi i behov av eftertanke. Det låter som rena truismen, men i ett samhälle som inte premierar sådant måste det påtalas och skapas utrymme för det; hur många av oss har ork att tänka lödiga tankar efter en heldag på jobbet? De som inte har ro att vila flyr till gymmet eller förströelseindustrins senaste lockelser. Kanske för att slippa konfronteras med de inre djupen.

Filosoferna bör syssla mer med livsfrågor, menar Wilhelm Schmid. Och han vill att de, mer än hittills i moderniteten, bistår folk i att begrunda sig själva och andra, livet och världen – rekognoscera, för att se klarare hur allt hänger ihop, förstå livet bättre och kunna leva det mera medvetet. Känslan av mening skulle komma med på köpet – den som västerlänningar tappat bort och vars frånvaro gör så många vilsna, uttråkade och olyckliga.

Wilhelm Schmid återkommer ofta till begreppet Sinn, mening, i sina resonemang – frågan om meningen med det ena eller andra är också en av de vanligaste i de filosofiska samtal han för. Meningen ligger just i de sammanhang vi alla ingår i, enligt Schmid. Han menar också att filosofin kan hjälpa oss att återfinna sinnligheten – med sinnena är vi förbundna med världen – och att arbeta för en socialt förändrad (rättvisare, mer balanserad, och hållbar) Andra modernitet – precis som den en gång, med upplysningen, bidrog till att det moderna växte fram.

Här behövs en ny disciplin, en Lebenswissenschaft, livsvetenskap, som ständigt frågar vad nya vetenskapliga rön från olika forskningsområden kan ha för betydelse för våra liv, så att säga i praktiken. Nå, ansatser till filosofisk praxis på mer jordnära nivå finns på flera håll i Europa – Schmid nämner också flera intressanta exempel, från filosofiska kaféer till Alain de Bottons School of Life.

Upptakten till att Wilhelm Schmid blev sjukhusfilosof var en essä han skrivit för Basler Zeitung, om meningen med smärta. Han ombads att komma och föreläsa, och så blev det Philosophiewochen, årliga filosofiveckor, av det hela, med start 1998. Begreppet philosophische Seelsorge dök tidigt upp i tankarna som benämning på det han sysslade med på sjukhuset, filosofisk själavård – till minne av Sokrates, själavårdandets uppfinnare, så att säga (först århundraden efter hans tid blev själasörjande en uppgift för teologer).

Att åter börja ägna sig åt själavård skulle i sig råda bot på en notorisk brist i den moderna filosofin, resonerar Schmid – just mötet med sinnevärlden och levande individer, så att filosofernas alla teorier prövas, och kan korrigeras om de inte håller måttet.

Galenos, läkaren och medicinhistoriske förgrundsgestalten, deklarerade på 100-talet att ”den som är en bra läkare, är också filosof”; han förde själv filosofiska samtal med kejsar Marcus Aurelius, bland andra. Riktigheten i hans sentens om god läkekonst torde väl vara tidlös. Men hur många doktorer av idag ”har tid” att filosofera på jobbet? Många hinner knappt se sina patienter i ögonen – blicken är klistrad vid datorskärmen. Tankarna går till nyöppnade, omskrivna, hypermoderna Nya Karolinska. Den nya sortens ”patientflöden” där, till exempel. En oroad läkarkår. Vilken filosofi är det som ligger bakom detta omtvistade sjukhuskomplex, och hur ruljangsen där skall gå till?

I kapitlet där Wilhelm Schmid beskriver möten och diskussioner med läkare – och annan vårdpersonal – på lasarettet i Affoltern am Albis får vi stifta bekantskap med Doktor Braga, som vet med sig att ”samtalet mellan läkare och patient är ett kommunikativt medikament, ibland mer läkande än all medicin”. Flera av hennes kolleger bär på filosofiska frågor kring döden. Och om etik; allt större utmaningar, jämsides med medicinska upptäckter och nya möjligheter, bara ökar behovet av eftertanke.

Schmid filosoferar även med sjukhuspräster, teknisk personal, terapeuter, sjukgymnaster och andra som verkar inom sjukhusets väggar. Hans samlade erfarenheter från tiden här har blivit byggstenar i den ”världsliga själavård” han skissar på, i Sokrates, stoikernas, Montaignes och i modernare tid Michel Foucaults anda – Foucault som vid 1900-talets slut återuppväckte den filosofiska levnadskonsten i sin existentiella essäistik, som han själv beskrev som ett sökande efter en ”existensens estetik”, och som Schmid har skrivit avhandling om.

Om aftnarna i Affoltern am Albis, efter avslutad arbetsdag, brukade Wilhelm Schmid traska över till den lilla krogen Schmiedstube och ta ett glas öl. Jag älskar de här kvällarna, när jag kan vara eftertänksam, skriver han. På helger, under de årliga Filosofiveckorna, tog han sig gärna upp på något av traktens berg och sög i sig av den storslagna vyn; att ge sig själv skönhetsupplevelser då och då hör till god levnadskonst. Liksom regelbundenhet, (goda) vanor; något att betänka i vår förändrings- och förnyelsedrivande tid.

Ett par av Schmids tidigare böcker har varit bästsäljare: Glück, om att lycka inte är det viktigaste i livet, och Gelassenheit (Konsten att bli gammal; kom på svenska i höstas). Das Lebenverstehen har efterfrågats flitigt, sedan den kom ut. Många borde läsa den. Och med Schmid begrunda också sådant som vad sjukdom är, sjukhusets rang och funktion – i vidare, djupare bemärkelse – i samhället, och vad som är friskt och sjukt i vår kultur.

Mest lästa just nu

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) En känsla av någon av Fredrik Johansson

3) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

4) Staten det var vi av Gunilla Kindstrand

5) Socialism som evangelium av Annika Borg

NR 2 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...