VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Stå för något

Av Fredrik Erixon

Paul Colliers pragmatism är ett högriskprojekt, som bortser från att även praktiskt lagda politiker måste ta hjälp av idéer när de prioriterar.

Jag fastnar vid det tredje eller fjärde tillfället då Paul Collier avfärdar ideologer. Konturerna är inte alldeles skarpa, men någonstans där börjar ett obetänksamt försvar av pragmatism som idé och politik. Ideologi är för Collier ett bländverk. Det är en distraktion från pragmatikers försök att åtgärda den moderna kapitalismens brister. Förblindade av sina egna doktriner har PK-vänstern och globaliseringshögern negligerat reella problem och därmed gjort populismens och den exkluderande nationalismens irrläror lockande.

Men föreställningen att problem kan lösas bara vi tar av oss de ideologiska skygglapparna är bedräglig. Samhällsproblem är sällan objektivt självklara. Uppenbara lösningar stirrar aldrig någon rakt i ansiktet. Pragmatiker måste också abstrahera kunskap ur ett myller av fakta och observationer för att, till att börja med, förstå ett problem. Även pragmatiker tolkar, bedömer och gör ett urval av vad som är väsentligt.

Låter pragmatikern Collier enbart ”fakta få tala för sig själv” när han förklarar den nya ilskan mot eliten? Nja. Collier har huvudsakligen en materialistisk bild av upproret. Det är de luggslitna och perifera som tar revansch. De är arbetslösa, resurssvaga, och lågutbildade – eller dagens motsvarigheter till proletärerna i Dickens skildringar av industrialismen: globaliseringens okompenserade förlorare. Norra Englands utkonkurrerade industristäder revolterar mot London. I USA är det ”heartlands versus the coasts”. Människor med låg socio-ekonomisk status och nationella eller traditionella värderingar har rest sig mot metropolernas eliter och deras gränslösa identiteter.

Vi känner igen bilden från hur Sverigedemokraternas väljare porträtteras. Eller från beskrivningarna av dem som röstade Storbritannien ut ur EU och Donald Trump in i Vita huset. Men som förklaring är den selektiv.

Ålder är faktiskt en bättre faktor än inkomst, utbildning och region om man vill hitta revoltörerna bakom brexit och Trump. Brexitväljaren hade i snitt likartade materiella tillgångar som ”remain”-väljaren. Identiteter är heller inte alldeles enkla att fånga. Metropolen London röstade för fortsatt EU-medlemskap. Men det gjorde också walesare och skottar med lokal (istället för brittisk) identitet – liksom irländska nationalister. Såvitt det går att bedöma röstade även brittiska katoliker – med mer traditionella värderingar än brittiska protestanter – för att stanna.

Globaliseringens förlorare, om det nu finns en sådan kategori, röstade inte bara på Trump. Hillary Clintons väljare hade i snitt lägre inkomster. Det finns inte fler förlorare i amerikanska regioner som varit exponerade för utländsk konkurrens än i regioner där globaliseringen inte haft någon större inverkan. Amerikaner med jobb i handelsskyddade sektorer har faktiskt något högre risk att förlora jobbet än de med handelsexponerade jobb.

Jag tror att det ligger något annat bakom revolten. Vi lever i en tid som efterfrågar kontroll snarare än omvandling. Det anmärkningsvärda med de senaste tjugofem åren är att så lite förändrats jämfört med de föregående två kvartsseklen. Tillväxten i ekonomier och produktivitet har successivt växlat ner. Strukturomvandlingen var stor – i början av 1990-talet. Färre entreprenörer skapas nu och färre företag går i konkurs. Amerikaner stannar längre på samma jobb än tidigare. Det är ovanligare att de flyttar mellan delstater. Narcissism och fetma är västerlandets snabbast växande diagnoser. Livet programmeras snarare för att slå ner på takten och undvika stress. Yoga, meditation eller mindfulness ambitionen är att ha kontroll mot ett yttre tryck som i ekonomiska termer bara blir mindre. Av alla de droger som hade kunnat legaliseras sedan 1960-talet, skriver Tyler Cowen i The Complacent Class, ”valde amerikaner den – marijuana – som gör användare drömmande, lugnare och sömniga”.

Människor är mer komplexa – och därför mer intressanta – än vad bandbredden i Colliers analys tillåter. Värderingskonflikter saknas inte. Globalism mot tribalism, progressiva mot konservativa – eller kanske iPhone versus Jihad. För de flesta människor är det inte ett binärt val. De kan känna lockelser åt båda polerna och, trots mångas ansträngningar att fortplanta stereotyper, kombinera värderingar som till synes är motstridiga.

Pragmatism rymmer inte sådan variation. Robert Talisse har i en kritik av John Dewey, pragmatismens filosof, beskrivit hur pluralism stympas av den självbedrägliga, närmast totalitära, synen på kunskap hos pragmatikerna. För pragmatikern blir makt till rätt. Den saknar tolerans för den avvikande analysen – den som kritiserar och inte reproducerar den erkända verklighetssynen. Ideologen, däremot, har tillgång till en metod för tvivel och självrannsakan. Den ideologiskt övertygade utmärks inte av intolerans för fakta och ointresse för verkligheten. Ideologins betydelse är att den kräver ett regelbundet prövande av doktrin mot mänskligt beteende.

Collier erbjuder pragmatism – eller den ”hårda mitten” – som politiskt motgift till revolterna. Jag tror detta ger patienten, som Döbeln vid Jutas, en morgondag som är sjufalt värre. Revolten är, åtminstone till en del, reaktionen på en politik som sökt minska pluralismen i en tid av ökande variation i vad människor tänker och tycker. Ilskan mot eliten är inte en efterfrågan på mer ängsligt tassande i mitten. Det är heller inte en efterfrågan på extremer – eller politiker som reducerar komplicerade frågor till lättuggade proteiner. Revoltörerna söker snarare kärva politiker med tydliga mål och mod att erkänna misstag.

Tänk, kan revolten bäst bekämpas av politiker som faktiskt står för något?

Mest lästa just nu

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

3) En känsla av någon av Fredrik Johansson

4) Inom vissa gränser av Torbjörn Elensky

5) En kyrka med flera röster av Susanna Birgersson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) Inom vissa gränser av Torbjörn Elensky

3) Den nya pragmatismen av Paul Collier

4) Annorlunda men lika av Peter Santesson

5) Ingen ordning eller reda av Katarina Barrling

NR 3 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...