VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Spelplanen vänds

Av Anders Ydstedt

Tysk politik drivs alltmer åt vänster, och Socialdemokraterna har plötsligt fått en chans att ta makten. Det blir svårt för Angela Merkel när sakpolitiken hamnar i centrum.

Det går bra för Tyskland. Det har aldrig funnits så många lediga jobb som idag, arbetslösheten är den lägsta sedan återföreningen och ungdomsarbetslösheten på 5,3 procent är lägst i EU. Sedan 1995 har antalet högskoleutbildade ökat och det är färre som saknar yrkesutbildning. Ekonomin drivs av enorma exportöverskott. Många innovativa ägarledda industriföretag gynnas av en svag euro, men kanske ännu mer av återhållsamma löneavtal och mycket stor flexibilitet inom ramen för industrins kollektivavtal. Tysklands regering värjer sig mot denna bild och pekar på att landet också är världens tredje största importekonomi. Förre IFO-chefen Hans Werner Sinn brukade förklara den stora exporten och importen som Bazarekonomin, där billigare importvaror sätts samman och förses med dyr tysk logotype. På sikt kan det dock, enligt Sinn, vara svårt att få kunder att betala extra för tyska varumärken.

Trots det stora exportberoendet är tyskarnas syn på frihandel minst sagt komplicerad. Renate Köcher, chef för det inflytelserika opinionsinstitutet Allensbach, förklarade i affärstidningen Wirtschaftswoche att två tredjedelar av tyskarna anser att globaliseringen ger dem fördelar. När det gäller Tysklands nu största handelspartner, Kina, är 46 procent av tyskarna oroliga för ökad konkurrens, och hela två tredjedelar vill att Tyskland ska stoppa möjligheterna för kinesiska bolag att ta över tyska företag. Så det land som förmodligen tjänar mest på frihandel har samtidigt en tämligen protektionistisk befolkning. Däremot är många politiker, bland annat inom det konservativa CSU, angelägna om att sluta med handelssanktionerna mot Ryssland. I en populistisk valrörelse kan handelsfrågorna riskera att omsättas i riskabel politik.

Så till Angela Merkel. Oavsett valutgångar har hon kunnat hålla sig kvar som förbundskansler i tolv år, trots omväxlande regeringsunderlag. Sedan valet 2013 leder hon en stor koalition, med Socialdemokraterna, SPD. I valet 2013 handlade det uteslutande om förtroendet för Merkel som person. Den politiska agendan var starkt nedtonad, kanske också för att bereda vägen för en stor koalition. När den dåvarande regeringspartnern liberala FDP fick svaga siffror i de sista opinionsundersökningarna inledde Merkel en kampanj mot stödröstning på FDP, något som sannolikt bidrog till att partiet fick lämna förbundsdagen.

Möjligheterna att utforma och driva ny politik under mandatperioden har varit starkt begränsade, eftersom i praktiken all politik in i minsta detalj finns med i koalitionsfördraget på 185 sidor, som förhandlades fram mellan CDU, CSU och SPD. Många har sett SPD och dess ledare Sigmar Gabriel som förlorare på den stora koalitionen men partiet har lyckats nedmontera delar av de så kallade Hartzreformerna med införande av minimilön och höjd pensionsålder. Frågan är vad CDU och CSU fått ut av den stora koalitionen, förutom att Angela Merkel fick kvarstå som förbundskansler?

I den förra valrörelsen förfinade Angela Merkel den så kallade asymmetriska demobiliseringen, som gick ut på att få SPD-väljare att tappa intresset för politik. Med SPD som nummer två i den stora koalitionen har detta sannolikt varit den tänkta strategin även för höstens val. Merkel har placerat sig ovanför politiken, intagit positioner till vänster och framställt sig som alla tyskars kandidat. Strategin kommer definitivt inte att fungera denna gång. För det första har motståndet mot Merkel ökat. Det är nu länge sedan hon var Tysklands mest populära politiker och de få (två) egna initiativ som Merkel tagit, Energiewende och särskilt flyktingpolitiken (”Wir schaffen das”), har gett upphov till politiskt motstånd, både internt och externt. Väljare har strömmat till det nya högerpopulistiska partiet AfD, och inom CSU är vice ordföranden Markus Söder den tydligaste Merkelkritikern ”Merkels beslut att åter kandidera måste man acceptera, men inte automatiskt med eufori”, sa Söder.

Vad som nu helt ändrar den politiska spelplanen är Europaparlamentets tidigare ordförande Martin Schulz kanslerkandidatur, som möjliggjordes när Sigmar Gabriel avstod från att kandidera. Schulz verkar till skillnad från andra tycka att det är roligt med politik, hans valmöten samlar rekordpublik och SPD påstår sig ha fått tusentals nya medlemmar. Eftersom Schulz inte ingått i den stora koalitionen ser han sig fri att lansera ny politik. Det nya är bland annat att avskaffa än mer av Gerhard Schröders arbetsmarknadsreformer. Medan många inom SPD uppfattar reformerna som en politisk belastning, betraktar ekonomer inom och utom Tyskland dem som en framgångsfaktor och förebild för andra länder. Merkel flyttade spelplanen ett steg åt vänster och nu öppnar Schulz vänsterpopulism upp för samarbete ännu längre vänsterut.

Det finns de som jämför Martin Schulz med Donald Trump. Schulz marknadsför sig som folkets man, men flyger dagligen med EU-jet och tar emot skyhöga ersättningar för sig och sina medarbetare. Schulz har också haft en faiblesse för skrytprojekt. Han inledde sin politiska karriär som borgmästare i kommunen Würselen, nära Aachen. Där drev han, trots stora protester, igenom bygget av Aquana – ett spektakulärt äventyrsbad. Badet blev en katastrof som till och med jämförts med Berlins ännu ej invigningsklara flygplats. För SPD ledde Aquana-affären till ett lokalt katastrofval, där alla direktmandat gick till CDU.

CDU:s triangulering under Angela Merkels förflyttning till vänster lämnar problem efter sig. Merkel väntade länge med att offentliggöra sin fjärde kandidatur, som om hon inte riktigt ville, eller var rädd för att göra om Helmut Kohls misstag att sitta kvar för länge. Förmodligen borde hon släppt fram nya starka CDU-profiler för länge sedan. Nu tvingas hon leda en valrörelse som kommer att handla om sakpolitik.

Mest lästa just nu

1) Okreativ förstörelse av Ivar Arpi

2) I dödsskuggans dal av Håkan Arvidsson

3) Efter multikulti av Eli Göndör

4) Från ideal till transaktion av Anna Victoria Hallberg

5) Sturarna: med förlorarens blick över 1500-talet av Erik Petersson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Detta är inte normalt av Annika Borg

2) Anarki, stat, nation av Thomas Engström

3) Den nya pragmatismen av Paul Collier

4) Kuppen som offerrit av Daniel Bergström

5) Lyd våra värderingar av Torbjörn Elensky

NR 3 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...