VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Öar i strömmen

Av Henrik Nilsson

En het eftermiddag förra året sökte jag mig till skuggan under ett akacieträd på det sömniga Parque Colón i Santo Domingo. Torget var förvillande likt många andra runt om i Latinamerika – skoputsare och glassförsäljare rörde sig mellan bänkarna, ett bröllopspar gled ut från katedralen och några skolbarn lekte nedanför statyn över erövraren. Just här i den dominikanska huvudstaden var den karibiska kontrasten dock särskilt märkbar: det som en gång var centralt har numera förpassats till periferin.

Huvudpersonen i den dominikansk-amerikanske författaren Junot Díaz roman Oscar Waos korta förunderliga liv kallar med rätta Santo Domingo för ”Nya världens Ground Zero”. Efter Columbus strandhugg på Bahamas och Kuba, var det på ön Hispaniola som den spanska kulturen först blev bofast. Från torget som döpts efter den berömde genuesaren är det promenadavstånd till exempelvis européernas första fästning, kloster och sjukhus på andra sidan Atlanten.

Så småningom flyttades emellertid det spanska imperiets fokus till trakter där ädlare metaller hägrade, som Mexiko och Peru. Havanna övertog rollen som förmedlande hamn mellan de båda kontinenterna. Hispaniola – som numera delas mellan Dominikanska republiken och Haiti – förvandlades med tiden till en av dessa karibiska avkrokar som vid första anblicken saknar global betydelse. Nu trängs turisterna på öns all inclusive-inrättningar, på betryggande avstånd från den inhemska vardagen, längs samma stränder där möten och sammandrabbningar förändrade historiens gång för fem sekler sedan. Och på Parque Colóns staty över Christofer Columbus trippar duvorna obekymrat över hjältens hjässa och utsträckta arm.

Den amerikanske författaren och geografen Joshua Jelly-Schapiros ambitiöst upplagda bok Island people är en påminnelse om Antillernas bidrag till skapandet av vårt moderna samhälle, och om de avtryck som dessa öar har satt i världsstäder som London och New York. Att slaveriets och sockerexportens Karibien resulterade i tidiga exempel på globalisering, migration och etnisk diversitet är förstås ingen ny uppfattning. Jelly-Schapiro hänvisar med särskild respekt till den trinidadiske föregångaren C L R James, vars föreställning om det haitiska slavupproret 1791–1804 som världens första moderna revolution haft stor betydelse för senare generationer av västindiska intellektuella. Det saknas knappast postkoloniala tänkare som har velat lyfta fram regionens drag av kulturell hybriditet. Den kubansk-jamaicanska essäisten Sylvia Wynter har rent av velat se Karibien – just eftersom olika influenser på gott och ont strålat samman här – som den potentiella utgångspunkten för en sorts humanistisk renässans.

Sådant säger nog mer om ideologiska förhoppningar än om faktiska förutsättningar. Jelly-Schapiro är mindre utopiskt lagd – han redogör klart och redigt för historiska skeenden och förblir föredömligt maktkritisk och nyanserad också under mötet med betagande människor och vardagsliv, som under en längre vistelse i Havanna – en stad som skildras med särskilt konkret lyster. För detta är inte någon författare som är fjättrad vid sitt skrivbord – i ett femtontal år har han outtröttligt rört sig mellan öarna i sina försök att dechiffrera såväl förflutet som samtid. Vare sig det rör sig om Aimé Césaires arv på Martinique, den djupa ekonomiska krisens Puerto Rico eller det Haiti som efter jordbävningen 2010 ännu en gång blev skådeplats för internationella krafters bitvis cyniska och kortsiktiga försök att justera sina egna moraliska balansräkningar.

Just de tre kapitel som ägnas åt Haiti hör, för övrigt, till bokens mest minnesvärda delar. Så rymmer också detta land, vars skönhet förtrollade Columbus och som var det första i Latinamerika att utropa sin självständighet, en osedvanligt grym historia och märkliga människoöden, som ofta har lockat till skönlitterära porträtt. Som i fallet med Toussaint L’Ouverture, den forna slaven som blev upprorsledare med franska upplysningsideal, men som förråddes av Napoleon och slutade sina dagar i fångenskap på en iskall fästning i Jurabergen. Eller den omstridde kungen Henri Christophe, som med faraoniska ambitioner styrde över sitt hov i Haitis norra del i början av 1800-talet, innan han förekom en revolt genom att ta sitt eget liv.

200 år senare anländer Jelly-Schapiro till Henri Cristophes palats Sans-Souci och det närliggande citadell vars uppförande kostade flera tusen människor livet. Vid det laget har ett ansenligt antal despoter passerat revy i den haitiska historien. När han frågar en guide vem som restaurerat kullerstensgatan som leder upp till palatset, svarar denne att det var presidenten – ”den bäste presidenten” – Duvalier. En replik som blottar den onda spiralen av inhemsk destruktivitet, och som påminner om att det på dagens Haiti finns nästan lika många människor som har personliga band till fadern och sonen – Papa Doc och Baby Doc – Duvaliers fruktade milis Tonton Macoute, som det finns människor vars släktingar föll offer för den.

I efterkrigstidens kulturella förbindelser mellan Antillerna och resten av världen spelade musiken en viktig roll. Den karibiska samtidshistorien låter i Joshua Jelly-Schapiros bok, oavsett om det är salsavågens möte med Puerto Ricos smärtsamma erfarenheter i sångaren Héctor Lavoes hits, rumbans kopplingar till hamnarbetarmiljöerna i Havanna eller de mjukt insisterande gitarrtonerna i den bachata som växte fram i marginaliserade miljöer på Dominikanska republiken. Det var också via musiken som författaren själv kom i kontakt med Karibiens kulturyttringar för första gången. Under collegetiden var han en av alla dessa unga män med en affisch av Bob Marley – ofta kallad tredje världens första superstjärna – på väggen i studentrummet.

Historien om reggaens globalisering är en berättelse om hur tekniska, musikaliska och samhälleliga faktorer samverkade till en internationell framgångssaga, mot en fond av såväl avkoloniseringen som ljudinspelningarnas ohejdbara kraft. Inflyttningen från den jamaicanska landsbygden till Kingstons slumområden, den engelskspråkiga öns närhet till New Orleans och Miamis radiostationer, de inhemska entreprenörernas ljudsättning av det offentliga rummet med hjälp av nya högtalarsystem är några av faktorerna som lade grunden för det segertåg som sedan svepte över västvärlden.

Annars var det länge från Kuba – med dess särskilt vitala blandning av afrikanskt och europeiskt – som ständigt nya latinamerikanska rytmer vibrerade ut över världens dansgolv. Inte sällan genom att först ha filtrerats genom klubbar och studios i New York, dit så många karibiska invandrare hade sökt sig, och där inte minst puertoricanernas inflytande på nya musikformer blev centralt, oavsett om det handlar om 1950-talets mambofeber eller den efterföljande salsaboomen.

En av Jelly-Schapiros främsta tillgångar är hans förmåga att följa de långa linjerna i historien och påvisa hur seglivade kulturella drag har en tendens att överleva också politiska omvälvningar. Ett exempel är hans resonemang om cubanidad – den särskilda kubanska identiteten som sysselsatt landets intellektuella ända sedan befrielsehjälten José Martí och som dykt upp i olika skepnader genom historien. För den kubanska revolutionen, menar Jelly-Schapiro, var nationalistisk innan den blev marxistisk eller socialistisk – och dess upptagenhet vid den kubanska identiteten har delats av ideologiska vedersakare i exil på andra sidan Floridasundet – låt vara att de båda sidorna har definierat egenarten på högst olika sätt.

Hur kunnig och ambitiös Joshua Jelly-Schapiro än är, får han i längden svårt att behålla överblicken över sina öar. De glider liksom isär och ser ut att röra sig bort från honom. Trots en del längre sejourer verkar författaren inte på allvar ha kastat ankar i någon hamn på det sätt som skulle kunna skänka texten de där nästan skönlitterära kvaliteterna hos en riktigt bra reseskildring. Han betraktar människorna han möter och de historiska gestalterna han avhandlar med uppmärksam blick, men släpper dem ur fokus för snabbt – eftersom det är så många andra personligheter och öden som väntar på sin tur. Hans stora skara öbor blir en aning anonym. Inte heller samlar han sig till att formulera en sammanhängande bild av eller idé om vad denna regions egenart skulle kunna bestå av. Det är förvisso lättare sagt än gjort – här talas en rad olika språk och det är inte enkelt att jämka de bångstyriga verkligheterna på det dryga dussintalet öar han besöker. Men jag hade gärna läst en personligt färgad sammanfattning – eller åtminstone fått följa tankarna kring svårigheterna att nå fram till en sådan.

Det hindrar inte att detta drygt 400 sidor tjocka panorama över en ofta förbisedd del av världen lockar till resor och fortsatt läsning och till egna funderingar kring den karibiska särarten. Slutkapitlet om Trinidad ger kanske en fingervisning – denna den sydligaste av öarna som en gång tjänade som spanjorernas utgångspunkt för att söka efter fastlandets Eldorado, men som i vår tid har haft en sällsam förmåga att dra till sig litterära utövare från de andra öarna. För kanske är det just hos Antillernas skönlitterära röster – som ofta korsbefruktat varandra över nationsgränserna – som man skymtar en sorts gemensamt villkor, inte sällan knutet till det hav som både binder samman och skiljer åt. Som den nyligen bortgångne poeten Derek Walcott, född på Saint Lucia men senare bosatt på just Trinidad, säger i en saltstänkt dikt: ”I sang our wide country, the Caribbean Sea.”

Mest lästa just nu

1) Vart har makten tagit vägen? av PJ Anders Linder

2) Lyd våra värderingar av Torbjörn Elensky

3) Jag vill inte se Istanbul av Thomas Engström

4) Brott lönar sig av Nima Sanandaji

5) Jag saknar snuskhumorn av Wilhelm Behrman

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) "Arabiska är sexigt i Israel nu" av Paulina Neuding

2) Den poetiske äppelodlaren av Olle Abrahamsson

3) Bortsopade från litteraturhistorien av Tommy Olofsson

4) Republikens och Ciceros fall av Martina Björk

5) En perfekt text i en bristfällig värld av Natalie Lantz

NR 3 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...