VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Ängsligt mellan raderna

Av Olle Lidbom

Trots flera dikeskörningar ägnar sig SVT och SR åt ohöljt självskryt. Men bakom de stora orden i årsredovisningarna noterar Olle Lidbom en oro för framtiden.

”Det är intressant att SVT som är så självsäkert inom det kommersiella förefaller ängsligt när det gäller redaktionella frågor”, skrev Medievärldens chefredaktör Axel Andén i en pricksäker analys av public service-bolagens nulägesposition. Bakgrunden var ett reportage om att public service-medarbetare inte vågar rapportera om ämnen som berör identitetspolitik och flyktingar.

Ängsligheten har givit sig tillkänna i flera uppmärksammade dikeskörningar under det senaste året, framförallt i valhänt skötta debatter om vaccin (SR) och nazistanstrukna tidningar (SVT). En del av den senaste tidens kritik har handlat om ”falsk balans”, när redaktioner ställer två motsatta åsikter mot varandra oavsett om de är faktabaserade eller ens sanna. I nidbilden av ”falsk balans” ställs den som tror att jorden är en kub mot den som anser att jorden är platt – och redaktionen kan ändå anse sig ha uppfyllt sitt objektiva uppdrag.

Samtidigt är det uppenbart att SVT är betydligt säkrare på det uppdrag som är mer kommersiellt: att nå stora målgrupper, nya målgrupper och unga målgrupper. Melodifestivalen, Gift vid första ögonkastet och Skam (där SVT var medproducent) är tre exempel under 2016 på publikframgångar.

Även i mediedebatten agerar public service med stort självförtroende. När Bonnier, MTG, Schibsted, Mittmedia, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna under lobbynamnet Public service-kommissionen kritiserade public service-bolagen för att de hotade de kommersiella bolagens förutsättningar svarade SVT, SR och UR med att skicka ett förslag till kulturdepartementet där man tvärtom bad om ett utökat onlineuppdrag. I korthet vill man få tillåtelse att driva public service-uppdraget även på nätet för att inte förlora mot Netflix, Youtube, Facebook och Google - som idag tar 70 procent av svenskarnas digitala mediekonsumtion.

I de tre public service-redovisningarna, som public service-bolagen skickar in varje år till kulturdepartementet, kan man mellan raderna faktiskt hitta svaret på frågan om ängslighet. För 2016 är det diger läsning: Sveriges Radios redovisning består av 172 sidor, Sveriges Television 80 sidor och Utbildningsradion 68 sidor. De passerar i allmänhet obemärkt eftersom få orkar tugga sig igenom dessa över 300 sidor – där bolagen beskriver hur förträffligt de uppfyllt uppdraget från staten.

Präktigast läsning är Sveriges Radios redovisning, där självskrytet emellanåt når nordkoreanska höjder.Bland annat får vi lära oss hur Sveriges Radio motverkar kulturens vita fläckar och är ”en motvikt mot pr”. Detaljerna är många - till exempel att SR gjorde 61 timmar radio på meänkieli för barn upp till 12 år, men 270 timmar för barn 13–19 år. UR:s redovisning är precis som kanalen själv, lite försiktigt inkluderande och sökande (men inte ett ord om dikeskörningen när de sökte medarbetare med erfarenheter av att ”rasifieras som afrosvensk”). SVT har den snyggaste redovisningen, dessutom med ett intressant avsnitt om obalans mellan kärn- och kompletterande verksamhet. Redovisningarna är möjligen inte gjorda för att läsas.Den som ändå gör det blir dränkt i outhärdligt självgratulerande och sältan, självkritiken eller reflektionen över sin egen roll på mediemarknaden är obefintlig. Det är inte utan att man saknar BBC-stiftelsens grepp att årligen tillsätta en grupp akademiker och intellektuella för att belysa BBC-bolagens förmåga att driva opartisk journalistik inom olika ämnen – som statistik, jordbrukspolitik eller bevakningen av Afrika.

Kanske är det också i den nuvarande självgratulerande självbilden som ängsligheten uppstått. Public service-bolagens självbild är att de är bäst i klassen på journalistik och publicistiska beslut. Då krävs det fingerspetskänsla och balans. Samtidigt uppfattar de sig kommersiellt som en uppstickare – inte minst i relation till de stora globala aktörerna. Då kan man ju ta i, utmana och gå i bräschen.

De senaste årens förändring för public service-bolagen handlar om denna maktförskjutning. De kommersiella bolagen upplever att SVT har blivit starkare på den kommersiella spelplanen. Samtidigt tappar mediekonsumenterna förtroende för SVT – 60 procent svarar att de har mycket eller ganska stort förtroende för SVT i Förtroendebarometern från Sifo. För fem år sedan var siffran 75 procent. Den redaktionella trovärdigheten är långt ifrån orubblig, trots de egna lovorden i redovisningarna.

Men hotet om tittarna och lyssnarnas tid utmanas på allvar av Netflix, Youtube, Facebook och Google. Allt fler medier känner av de globala mediebolagens grepp om mediekonsumenterna. Spelplanen för samtliga medieföretag är globaliserad och tekniskt revolutionerad. Den kommer aldrig bli vad den en gång var. Under våren diskuterade regeringen med public service-bolagen om denna nya balanspunkt: vilken roll ska public service spela i ett kommersiellt och föränderligt medielandskap, inte minst i ”relationen till lokala medier men också till globala medieaktörer”, för att citera kulturministern.

Public service-bolagens sändningstillstånd gäller till den 31 december 2019 och inför nästa tillståndsperiod tillsätts en ny utredning. Finansieringen av public service (licens eller skatt, enkelt uttryckt) är en del i detta, men inte allt.

Hur maktbalansen ska se ut – vem ska vara stark och vem ska vara svag – är i högsta grad den centrala frågan. Ska public service-bolagen ha en fortsatt ställning bland konkurrenter, politiker och mediekonsumenter krävs det sannolikt en självrannsakan. Nästa års public service-redovisningar borde vara en naturlig start på en sådan resa.

Mest lästa just nu

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) Ängsligt mellan raderna av Olle Lidbom

3) En kyrka med flera röster av Susanna Birgersson

4) Inom vissa gränser av Torbjörn Elensky

5) Inte lika roligt längre av Dan Korn

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Dumskallarnas sammansvärjning av Håkan Tribell

2) Inte lika roligt längre av Dan Korn

3) Önsketänkande av Nathan Shachar

4) Konflikten om bilden av Adam Cwejman

5) Staten det var vi av Gunilla Kindstrand

NR 4 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...