VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samtiden

En känsla av någon

Av Fredrik Johansson

"Bli inte något. Bli någon." Andra gången jag kör förbi reklampelaren inser jag att jag läste rätt första gången. Om det fanns en slogan för vår tid så är det denna. 2017 är man inte någon. Man blir någon.

Förr var det väl tvärtom. Någon var man, vare sig man ville eller inte. Något kunde man bli med lite tur, skicklighet, fallenhet och lagom hårt arbete. Någon var man som förälder, son, dotter, äkta make, kamrat, granne, medmänniska eller helt enkelt genom att vara människa. Något blev man genom att skaffa sig en utbildning eller ett yrke, eller genom att ha ett kall, en talang eller en uppgift.

Något kunde vara advokat, sjuksköterska, sotare, bagare, Hermodsingenjör, hemmafru, svetsare, diskare, gruvarbetare, vänsterytter, upptäcktsresande, falskmyntare, docent eller polis. Nu handlar det inte längre om det. Nu gäller det att bli någon.

Det hela får onekligen en extra twist av att budbäraren är Malmö högskola. Det är dags att locka studenter inför höstterminen och som det brukar heta i min bransch: ”Marknadsavdelningen verkar ha fått fria händer.

Men vad far man efter? Jag är den förste att se de personlighetsutvecklande delarna i en högre utbildning. Åren på universitetet formar oss och påverkar också vilken ”någon” vi blir. Vi som börjar nyktra till efter Edward Bloms enastående Sommarprogram förra året, förstår vad högre utbildning kan innebära för personlighetsutvecklingen. Men sanningen är ju att man blir någon genom att man försöker bli något och genom att man gör något. Om man sedan läser teknisk fysik på Chalmers eller Fotbollens historia på Malmö högskola spelar mindre roll. Eller om man engagerar sig som ölhävare eller i Utrikespolitiska föreningen.

Det är helt enkelt som så mycket annat här i världen. Val formar personlighet, men vi kan inte välja personlighet. Det är som i näringslivet. Framgångsrika företag tjänar pengar. Men företag som först och främst försöker tjäna pengar blir sällan framgångsrika. Och de tjänar därför heller inte pengar. Den som bestämmer sig för att bli någon istället för något kommer därför sannolikt att misslyckas med båda.

Men uppmaningen är framförallt djupt existentiell. Menar man allvar? Kan man bli någon? Att vara någon måste rimligen föregå att vara något? Eller?

– Där är ju Fredrik Johansson. Han är verkligen något!

– Ja kanske, men är han någon?

– Nej, du har rätt. Han blev aldrig någon. Men han är något.

– Du säger det. Kom vi går här ifrån. Han ser ut att vara på väg hit.

Eller hur blir det med jantelagen?

– Där är ju Fredrik Johansson. Tror han att han är något?

Byter vi ut mot ”någon” höjs de existentiella insatserna dramatiskt.

– Där är ju Fredrik Johansson. Tror han att han är någon?

De ena är antydan om att man är något av en confidence trickster. Det andra att man är en slumpmässig hög biomassa. I vår postmoderna tid är detta kanske helt naturligt. Vilken någon jag är blir en öppen fråga. Ett fritt val. Eller i alla fall ett vitt blad. Ja, förutom att vi inte kan frigöra oss från kön, hudpigmentering eller andra biologiska egenskaper som anses diktera våra personliga uppfattningar.

I en mening har man ju redan blivit någon. Det tåget har för länge sedan gått från den identitetspolitiska perrongen. Och man sitter där med stämplad biljett och en tydlig instruktion om att vissa ”någon” eller ”något” inte är aktuella. Att tro sig vara någon enbart i egenskap av människa verkar dessutom särskilt i otakt med tiden. De som traditionellt predikar att vi som människor alltid är och aldrig behöver bli någon, de flackar allt oftare med blicken och söker bekräftelse från de mest oväntade håll.

Att vara biskop är möjligen att ha blivit något. Men ska man bli någon vill det till att hänga med Feministiskt initiativ och visa oro över ekonomisk tillväxt.

På högskolans hemsida fullbordas löftet om att bli någon. ”Oavsett vilken utbildning du väljer är vårt mål att du ska ta examen med känslan att du är mer än din utbildning. Att du är någon, snarare än något.

Det är inte helt rättvist att dissekera denna typ av copytext allt för närsynt. Men en institution för akademisk utbildning vill alltså förmedla en ”känsla”. Och inte bara det. Utan en känsla av att vara någon. Jag kan inte hjälpa att tycka att det är utomordentligt sorgligt.

Mest lästa just nu

1) Okreativ förstörelse av Ivar Arpi

2) I dödsskuggans dal av Håkan Arvidsson

3) Efter multikulti av Eli Göndör

4) Från ideal till transaktion av Anna Victoria Hallberg

5) Jag saknar snuskhumorn av Wilhelm Behrman

NR 4 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...