VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Sju lappar under kudden

Av PJ Anders Linder

I år är det midsommarafton den 23 juni. Det betyder att midsommardagen infaller den 24 juni, som hålls för Johannes Döparens födelsedag och som var midsommardag fram till och med 1952, då effektiviteten ställdes över pieteten och riksdagen fastslog att midsommardagen från och med 1953 inte skulle styras av datum utan alltid infalla på en lördag.

Svenska kyrkan lämnade sitt bidrag till flykten från det förflutna ett halvsekel senare när man bestämde sig för att högtidlighålla minnet av Johannes Döparen på söndagen efter midsommardagen istället för på själva födelsedagen. Vem vet, det fanns kanske hopp om att denna fasta placering två dagar efter midsommaraftons backanaler skulle få ruelsefyllda firare att söka sig till gudstjänsterna i större skaror. Jag lever i ovisshet om hur väl det i så fall har lyckats.

Vad jag däremot vet är att midsommarfirarna även i år får klara sig utan Unescos beskydd när de hoppar säck, låter helan gå och stoiskt uthärdar dragspelsmusiken. Midsommarens seder var annars ett av de ”immateriella kulturarv” som Institutet för språk och folkminnen noterat som tänkbart svenskt bidrag till FN-organets förteckning över medlemsnationernas tillgångar.

Sverige ratificerade Unescos konvention om skydd för ritualer, musik, traditioner, hantverk och berättelser i december 2010, men ännu har vi inte nominerat någonting ur detta levande arv till Unescos internationella lista. Och det är inte heller på gång, meddelar statssekreteraren Per Ohlsson Fridh (MP) i ett av årets mest tidstypiska uttalanden: ”Det är ganska många gånger problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan. Det tycker vi, i nuläget, att det inte finns anledning att göra, att inordna dem i en sådan typ av värdehierarki” (SR Kulturnytt, 11/4).

Var ska man börja? I de styrandes rädsla för anklagelser om att man sätter större värde på Små grodorna än på smörgåsbord och nyckelharpospel (som är ett par andra kandidater)? I våndan över att det kan skapas en värdehierarki där fika blir överordnat ångfartygstrafik och laggning av träkärl? Eller i det bisarra att högtidligen ansluta sig till en internationell konvention för att ta hand om sådant som man sedan inte vill tala om vad det är? Eller i blindheten för att praktiskt taget all aktiv kulturpolitik innebär val och prioriteringar? Man behöver för övrigt bara bläddra ytterligare någon månad bakåt i pressmeddelandena för att upptäcka att regeringen stolt nominerat Sagobygden i Kronoberg till Unesco. Fast då handlar det om organisationens register och inte dess listor, varför det tydligen inte är så känsligt om det skapas en hierarki mellan småländska berättelser, västgötahistorier och värmländska skrönor. Tankemässigt är alltsammans en enda röra.

Midsommarfirarna lär ta den miljöpartistiska nervositeten med lika upphöjt lugn som Unescos frånvaro. Har man hoppat säck i ösregn utan att stå under internationellt överinseende förr om åren kan man säkert göra det igen, och det ska nog reda sig med fikat och smörgåsbordet också. För den som hört talas om turerna och är välsignad med ett galghumoristiskt sinnelag kan det hela kanske till och med ge upptågen en extra dimension: Tänk att till och med K-märkning av matjessill eller sju sorters kakor kan få de värdegrunda att se chauvinistiska spöken bakom var och varannan majstång.

Det är framförallt sången, dansen och lekarna vid midsommar som språk- och folkminnesfolket, om än inte regeringen, har fäst sig vid. Institutet tar inte upp den gamla seden att ogifta flickor under tystnad plockade sju sorters blommor och lade under huvudkudden för att på midsommarnatten få drömma om sin tillkommande. Det är egentligen föga förvånande. Redan tysthetsnormen vet vi kan vara djupt provocerande, till exempel för dem som vill skrika könsord och svordomar på bibliotek, och allt det där med flickor och kuddar och giftermål skulle tända så många normkritiska varningslampor att det blev elavbrott.

Ritualen med blommorna får utövas i tysthet långt bortom överhetens kontroll.

Och för dem som vill pröva något nytt istället: Vad sägs om att lägga sju lappar under kudden? Var och en med en tidens kulturfråga, som det behövs minst en midsommarnattsdröm för att besvara.

Varför ska just kulturen drabbas av idén att det är fel med kvalitet och hierarki?

Vem tror på allvar att det som är till ”för alla” kan vara spännande för någon?

Varifrån kom föreställningen att Sverige å ena sidan knappt har något eget kulturarv, å andra sidan har ett arv som är så starkt att de som flyttar hit måste skyddas ifrån det?

Varför lär man sig inte mer om detta arv i skolan?

Hur kan man tro att en kulturrevolution är något bra?

Varför ska museerna bli något annat än museer?

Måste valsen förklinga i moll?

Mest lästa just nu

1) Är vi fredsskadade? av Katarina Tracz

2) Fast i egna fällan av Anna Victoria Hallberg

3) En kritik av fejdkulturen av Catta Neuding

4) Adjö licens och monopol av PJ Anders Linder

5) Suget efter ciggen av Anders Mathlein

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Öva inte upp likgiltigheten av Svante Nycander

2) En kritik av fejdkulturen av Catta Neuding

3) Inte lika roligt längre av Dan Korn

4) Önsketänkande av Nathan Shachar

5) Konflikten om bilden av Adam Cwejman

NR 5 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...