VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Tryggare stad

Av Johan Söderström

Bra betalt och decentraliserat ansvar gör det attraktivt att vara polis i New York.

Fredagen den 7 april förenades vi i kampen mot terrorismen. Attentatsmännen skulle inte lyckas i sitt uppsåt att sprida rädsla och försöka polarisera samhället. Det offentliga Sverige mötte hat med kärlek. Det var åtminstone det budskap som förmedlades från talarstolar och i nyhetssändningar. Poliser som verkade i Stockholm den helgen överöstes av kramar och blommor. I Tensta, 15 kilometer från Åhléns City, överöstes de av stenar. Det enade Sverige var mest en mediebild, i själva verket var samhället lika tudelat som före terrordådet.

De återkommande stenkastningarna i förortsområdena mot polis och räddningspersonal sätter fingret på rättsstatens tillkortakommanden. Den totala avsaknaden av respekt för polisen, en dialogmodell som inte fungerar, brist på övervakningskameror vilket leder till svårigheter att identifiera gärningsmännen och slutligen brist på resurser vilket försenar och försvårar ingripanden.

Staten klarar uppenbarligen inte av att skapa trygghet, varken i storstäderna eller på landsbygden. Svaret från politikerhåll lyder nästan alltid fler poliser på ”gator och torg”, men det är nästan undantagslöst utfästelser som ligger ett antal budgetar och regeringsombildningar bort. Under veckorna före och efter terrordådet ville Liberalerna ha 5 000 fler poliser till åren 2022–2024, Moderaterna 25 000 poliser till 2025 medan S drämde till med hela 10 000 fler polisanställda till 2024 och sannolikt två nya polishögskolor. Sifferbingo, är det inte så statsminister Löfven själv brukar kalla det?

Så länge strömhoppen från polisen fortsätter framstår satsningarna dessutom mest som slag i luften. Bara under 2016 slutade 867 poliser, vilket är långt fler än det antal som utexaminerades från polishögskolorna det året.

Någonstans på vägen har polisen förlorat sin naturliga auktoritet och tappat greppet om det offentliga rummet. På något sätt måste respekten både för yrket och för själva ordningsmakten återvinnas. Detta torde vara minst lika viktigt, om inte viktigare, än behovet av fler poliser. Och för det krävs dessutom en organisation som utnyttjar resurserna på bästa sätt.

New Yorks poliskår, NYPD, framstår som ett lysande riktmärke i detta avseende. New York har genomgått en förvandling från att på 1980-talet varit en av USA:s mest brottsbelastade städer till att idag framstå som ett skolexempel på lag och ordning. Begreppet ”zero tolerance” nämns ofta i sammanhanget, ett omdiskuterat begrepp som New York-polisen inte riktigt vill kännas vid då det antyder en drakonisk rättsstat som slår ner hårt på alla sorters brott, även de långt ner på straffskalan. Nolltoleransen är heller inte på något sätt unik för New York utan har tillämpats i flera andra amerikanska storstäder och även av svensk polis.

New Yorks polis inledde dock en ny giv i början av 1990-talet. Den skärpte sin bevakning, särskilt mot kriminella så kallade ”hot-spots” och införde hårdare tag mot gatulangningen. Konkreta planer för hur man ska reducera antalet brott och lagföra förseelser som tidigare lades åt sidan hör också till bilden.

Den rika statistiken kring brottsbekämpning vittnar om en remarkabelt positiv förändring från 1990 fram till idag. Från 2001 till 2016 minskade andelen mord med 54 procent, personrånen med 56 procent, inbrott med 66 procent och grov misshandel med 18 procent. 1990 skedde 124 mord i staden, 2016 bara 11 och personrånen minskade från 14 866 till 1 202. Sociala förändringar eller tilltagande gentrifiering är för övrigt enligt forskarna inte en hållbar förklaring till den förändrade gatubilden.

Tack vare en ny inriktning i brottsbekämpningen har New York blivit en betydligt tryggare och säkrare stad för invånarna och de miljontals turister som besöker staden varje år med en rad positiva spin-off effekter som följd.

Vilka söker sig till NYPD? Låt oss börja med rekryteringen som i jämförelse med den svenska polismyndighetens hemsida är som ett bubblande glas champagne jämfört med svenskt fika. Vi möts där av slagorden ”It’s you we want” och ”Bring who you are”. Leende unga män och kvinnor, svarta, latinos, personer med asiatiskt ursprung och vita som bär t-tröjor med tryckta budskap: ”Medlidsam”, ”Redo att visa mod”, ”Det handlar bara om respekt”, ”Serviceorienterad”, ”Ärlighet är min grej”. Det mångkulturella framstår som något naturligt, inte något myndigheten söker eftersträva genom att lätta på rekryteringskraven. För den som är beredd att ge sitt yttersta väntar ett omväxlande yrke med goda karriärmöjligheter. ”The sky is the limit.” Det är den amerikanska drömmen i ett färgglatt nötskal.

Bilden av en mångkulturell poliskår är högst medveten. NYPD har kommit långt i strävan efter en poliskår som speglar den etniskt differentierade storstaden. New Yorks 23 procent svarta motsvaras exempelvis av 16 procent i kåren. Hispanics utgör 28 procent av befolkningen och 26 procent av kåren.

Det svenska polisförbundet förordar ofta en akademisering av utbildningen som svar på nya brottstyper och en mer komplex verklighet. För den som söker sig till NYPD krävs det två år på universitet eller college med minst medelbetyg i bagaget eller två års militärtjänstgöring kombinerat med avslutningsbetyg från high school. Tydligen anses man inte behöva en akademisk överbyggnad som riskerar att stjäla resurser från själva kärnuppgiften: utbildningen får man på jobbet.

En annan tydlig skillnad är samarbetet mellan poliskåren och militären. Militärtjänstgöring ses klokt nog som meriterande vid New York-polisen. I Sverige har händelserna vid Ådalen 1931 utgjort en barriär som hämmat ett fruktbart samarbete mellan landets yttre och inre säkerhet. NYPD satsar däremot aktivt på att värva veteraner och ger dem ekonomiska förmåner. Militärtjänstgöringen förväntas nämligen ha bidragit till träning, disciplin och en förmåga att tänka strategiskt.

Rågången mellan poliser på fältet och olika civila avdelningar är tydlig. Det behövs inte, som i Sverige, en lång utbildning för att sedan jobba som trafikpolis. För den som söker de civila avdelningarna är antagningskraven dessutom lägre än för en patrullerande polis och likaså lönen. Utöver de 35 000 som patrullerar gatorna i uniform, finns det 4 500 reservpoliser, 5 000 som garanterar säkerheten på skolor, 2 300 trafikpoliser och 370 som också arbetar med trafiksäkerhet. 2015 handlade det om sammanlagt 50 000 helårstjänster.

För den som klarat utbildningen och blivit antagen som police officer väntar en svårslagen löneutveckling. I Sverige talar vi om ingångslöner på drygt 20 000 kr/månad med en extremt dålig löneutveckling. I New York börjar man på 31 000 kr/månad (42 500 dollar/år), efter 2 år har man 33 800 kr/månad (46 000 dollar/år) och efter 5,5 år har man gjort ett skutt upp till ungefär 63 000 kr/månad (86 000 dollar/år), utan övertidstillägg.

Det är inte svårt att se lockelsen i att få dra på sig den mörkblå uniformen. Hög lön ger både hög status och minskar risken för att folk lämnar yrket i förtid. Det finns goda karriärmöjligheter och många vägar till nya uppgifter. Förutsättningarna för en fungerande och effektiv kår är goda men detta är inte hela förklaringen till skillnaden i effektivitet mellan svensk polis och NYPD.

Trots att brottsligheten som regel är lokal satte vi i Sverige en blind tilltro till stordrift och centralisering och slog samman polismyndigheterna. NYPD valde istället att decentralisera makten och ansvarsutkrävandet till lokal nivå. De lokala chefer som inte når de uppsatta målen sållas bort. I Sverige får cheferna sitta kvar, bara de inte sticker ut för mycket. Inom New York-polisen samarbetar man över rotelgränser för att uppnå målen, i Sverige konkurrerar olika avdelningar med varandra i jakten på bättre statistik.

I amerikanska polisfilmer brukar det vara höjden av förnedring att placeras bakom skrivbordet, i Sverige verkar detta vara många medelålders polisers högsta önskan. Det ena är fiktion, det andra verklighet, men visst säger det något om sakernas tillstånd. 

Mest lästa just nu

1) Det blir aldrig som förr av Edvard Hollertz

2) Brott lönar sig av Nima Sanandaji

3) Väldet och våldet av Carl Rudbeck

4) Grodor ur munnen av Kristoffer Leandoer

5) Symbolernas fångar av Ulrika Carlsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Sju lappar under kudden av PJ Anders Linder

2) Men kvar finns rädslan av Annika Borg

3) Jag vill inte se Istanbul av Thomas Engström

4) Du är avslöjad av Fanny Forsberg Lundell och Lars Fant

5) Symbolernas fångar av Ulrika Carlsson

NR 5 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...