VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Den mytomspunna hårfärgen

Av Charlotta E Lindell

Genom historien har rött hår fått symbolisera både skönhet och ondska. På senare tid har hårfärgen fått en renässans.

Ingen annan hårfärg omges av så mycket myter och fördomar som rött hår. Eftertraktat och beundrat, avskytt och bespottat. Genom historien har rött hår symboliserat såväl styrka och skönhet som svaghet och ondska.

– På 2000-talet har det uppstått en rödhårig renässans. Se bara på all reklam. Det säger Jacky Colliss Harvey, konsthistoriker och författare till Red. A Natural History of the Readhead (2015) – en studie i det röda hårets historia inom konst, litteratur och i världen i stort. Författaren tillhör själv de endast två procenten av världens befolkning som har rött hår. (I Västeuropa är siffran 4–6 procent, Skottland och Irland dominerar.)

Några av världens mest populära artister just nu är naturligt rödhåriga – musikstjärnorna Adele och Ed Sheeran och skådespelaren Benedict Cumberbatch som gestaltar Sherlock Holmes i Sherlock, BBC:s mest framgångsrika tv-serie genom tiderna. Cumberbatch har i ett par omgångar utsetts till vår tids sexigaste man av olika tidningar och magasin.

Nyligen översattes Den rödhåriga kvinnan av den turkiske Nobelpristagaren Orhan Pamuk till svenska. Genom romanen hörs en demonisk röst som tillhör berättarjagets faders älskarinna, en kvinna med rött hår.

– Rödhårighet har sedan urminnes tider setts som något farligt och ondskefullt. Häxor och vampyrer beskrivs ofta som rödhåriga, säger Colliss Harvey.

Det är emellertid en myt att majoriteten av häxor som brändes på bål hade rött hår:

– Dokument visar att det framförallt var äldre kvinnor, oberoende hårfärg, i samhällets marginaler som fick möta döden på detta fasansfulla sätt.

Under antiken, bland såväl romare som greker, stod rött hår lågt i kurs. Bortsett från när det gällde slavar, där rödhåriga var dyrare än andra. I Aristofanes komedier finns fem olika slavar. De bär alla namnet ”Xanthias” som betyder ”röd”/”gyllene” på forngrekiska.

På medeltiden var antisemitismen stark, och rött hår likställdes med judiskhet.

– Enligt de kristna var det Judas som dödade Jesus och Judas var rödhårig, säger Colliss Harvey.

Rött hår, främst hos män, ansågs motbjudande under medeltiden.

– På medeltidsmålningar porträtteras rödhåriga män – ofta med rödbrusiga ansikten – som flåbusar. Ungefär som de cowboyer i västernfilmer som bär svart hatt. De är alltid bovarna.

När 1500-talet tog vid skulle pendeln delvis komma att svänga till rödhårigas fördel – för bägge könen. Henrik VIII, kung av England 1509–1547, hade rött hår. Som ung beskrevs han som ”den vackraste prinsen i Europa”.

– Henrik var den tidens pinuppojke. Lång, atletisk, vacker, stark och av kungligt blod, säger Jacky Colliss Harvey. Hon är genom sitt arbete som bokförläggare på Royal Collection Trust – en organisation som grundades av drottning Elisabet II 1987 – väl förtrogen med den kungliga historien.

Henrik VIII:s dotter och tronföljare Elisabet I, drottning av England och Irland (1558–1603), ärvde sin faders röda hår och använde det för att ”marknadsföra” sig som regent. Elisabet kallades för ”jungfrudrottningen”. Det faktum att hon var ogift resulterade i en mängd målningar och skildringar av hennes jungfruliga status. Denna kult som växte fram kring henne tog hon till vara och hennes ”varumärke” blev rött och vitt, oskuldens färg. Tillsammans symboliserade färgerna Sankt George, Englands vita flagga med ett rött kors och släktvapnet Tudorrosen. Hennes undersåtar färgade håret rött och bland männen blev det populärt att färga skägget rött.

– Med sitt röda hår ville Elisabet I också visa sitt blåa blod, släktskapet till sin far Henrik VIII, säger Colliss Harvey. Drottning Elisabet hade naturligt rött hår men på den tiden var det vanligt med peruker och hennes gick i intensivt röda nyanser. Mot slutet av sitt liv föredrog hon en ljusare röd nyans och bar då peruker i en blek röd färg. Det syns bland annat på Procession Picture of the Queen (ca 1601) av Robert Peake d ä, som är en av de sista målningar som finns på henne.

En tid efter det att jungfrudrottningen hade dött ändrades synen på kvinnor med rött hår diametralt. Bibelns Maria Magdalena avbildades i västvärlden med rött hår.

– På 1600-talet var slangordet för en prostituerad i England ”Magdalene” efter Maria Magdalena. Än idag betraktas rödhåriga kvinnor ibland som lösaktiga enbart på grund av sin hårfärg. Västvärldens bild av Jesu följeslagerska som rödhårig sköka har sina rötter i medeltiden och spökar än idag, säger Colliss Harvey.

Denna ”fallna” kvinna som gav Jesus sista smörjelsen avbildas nästan alltid med rött hår på målningar av konstnärer från västvärlden. I boken Red finns det bilder på Jan van Eycks berömda målning Korsfästelse från 1428, där Jesus hänger på korset och en rödhårig Maria Magdalena håller upp händerna i fasa, medlidande och bön på en och samma gång.

Uppfattningen om att röd hårfärg var lika med judiskt ursprung levde kvar länge; Tudorregenterna Henrik VIII:s och Elisabet I:s hyllade hårfärg till trots. I Som ni behagar som William Shakespeare skrev 1599 gör Celia sitt bästa för att försvara Orlando med att ”hans hår är brunare än Judas”. Rollen som Shylock i Köpmannen i Venedig framfördes av skådespelare med röd peruk ända fram till 1814. Berömde Edmund Kean beslöt sig inför föreställningarna på Drury Lane i London för att gestalta rollen utan röd peruk. Det berodde emellertid inte på att strömningarna i samhället ändrats utan snarare på att han ville göra rollen till sin egen.

– Antisemitismen var stark i både England och övriga Europa på 1700- och 1800-talen. Charles Dickens romanfigur Fagin i Oliver Twist (1838) visar tydligt hur judar betraktades. Fagin är judisk och ledare för en kriminell liga bestående av barn och prostituerade.

Varför har då personer med just rött hår varit så utsatta genom historien?

– Det är väl som med alla minoriteter. Ser du inte ut eller är som alla andra är det lätt att bli mobbad eller förföljd.

Colliss Harvey berättar att rödhåriga i vissa delar av England i början av 1900-talet kallades för ”danska bastarder”.

– Det var givetvis en blinkning till vikingarna som också hade ett rykte om sig att vara våldsamma.

Rött hår och hett temperament sammankopplas ofta. Det kan ligga en viss sanning i det, skriver Colliss Harvey i Red.

– Vetenskapen har visat att rödhåriga faktiskt producerar mer adrenalin än andra.

En snäll och stark förebild för rödhåriga är Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.

– Pippi var min idol som liten. Jag gillade också att hon var något av en rebell, säger Colliss Harvey och berättar om en annan sorts rebeller: unga japaner som i slutet av 1980-talet färgade håret rött som ett slags protest mot etablissemanget:

– I Japan har rödhårighet aldrig varit något positivt – tvärtom. När de första västerlänningarna kom till Japan 1543 kallades de för ”rödhåriga vildar”.

I somliga länder firas numera ”de rödhårigas dag”. En av de mest kända tillställningarna är Red Hair Days eller Roodharigendag i Brede, Holland. Festivalen kom till av en slump. Den holländske konstnären Bart Rouwenhorst annonserade 2005 efter femton rödhåriga modeller till en målning – inspirerad av konstnärerna Dante Gabriel Rossetti och Gustav Klimt – han skulle göra. Etthundrafemtio personer dök upp och idén att dra igång en festival föddes. Senast besöktes den av fler än sextusen rödhåriga.

Mest lästa just nu

1) Okreativ förstörelse av Ivar Arpi

2) I dödsskuggans dal av Håkan Arvidsson

3) Efter multikulti av Eli Göndör

4) Från ideal till transaktion av Anna Victoria Hallberg

5) Sturarna: med förlorarens blick över 1500-talet av Erik Petersson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Du är avslöjad av Fanny Forsberg Lundell och Lars Fant

2) Symbolernas fångar av Ulrika Carlsson

3) Revolutionären i Zürich av Axel Odelberg

4) Fula trick av Karin Henriksson

5) En god man i Afrika av Bengt G Nilsson

NR 5 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...