VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Fackböcker 2017

Debatten som styrde det galna kvartsseklet

Av Paulina Neuding

Utrikesminister Margot Wallström meddelade under riksdagens senaste utrikesdebatt att Sverige kommer att skicka ett särskilt sändebud till Israel och Palestina. På detta svarade Jerusalem med israelisk humor.

”Med tanke på den svenska regeringens oerhörda framgångar i att skapa fred över världen, är vi djupt tacksamma för beslutet att äntligen göra slut på regionens problem. Varför kunde det inte ha kommit tidigare?” kommenterade Israels UD (Times of Israel 16/2).

Svenskars ställningstaganden i förhållande till Mellanösternkonflikten fungerar ofta som Wallströms särskilda sändebud. De berättar mer om Sverige, och människors positionering i den svenska samhällsdebatten, än om eventuella vägar framåt för fred i Mellanöstern.

Detta är också utgångspunkten för David Anderssons bok Med skuldkänslan som drivkraft. Om svenska Israelvänner och västfiender. Andersson, till vardags redaktör på denna tidskrift, har sålunda inte skrivit om Israel, utan om Israel som projektionsyta för svenska idéer. Resultatet är utmärkt och kan ses som en fortsättning på Per Ahlmarks tidigare arbeten om svenska debattörers förhållande inte bara till Israel och Palestina utan till demokrati överhuvudtaget. Här har Timbro förlag, som tidigare bland annat gett ut Ahlmarks Vänstern och tyranniet. Det galna kvartsseklet (1994) och Det öppna såret.Om massmord och medlöperi (1994), gjort en betydelsefull insats.

Att ”det galna kvartsseklet” verkligen var galet visar också David Anderssons genomgång av böcker och artiklar av några tongivande svenska författare, skribenter och redaktörer. Det är symtomatiskt för svensk offentlighet att figurer som Jan Myrdal och Jan Guillou kunnat hålla sig kvar som respekterade röster i debatten efter att ha uttalat sig förstående om fatwan och dödsdomen mot Salman Rushdie (Myrdal) och hyllat Saddam Hussein (Guillou).

Nu har David Andersson både ett annat temperament och ett annat ärende än Per Ahlmark. Anderssons bok är inte i första hand en anklagelseakt, utan ett argument för att svensk Israeldebatt efter 1967 och ett drygt decennium framåt ska ses som en kamp mellan två världsbilder: en antivästlig, företrädd av sådana som Myrdal, Guillou, Göran Palm och Olof Lagercrantz (chefredaktör för Dagens Nyheter 1960–1975); och en andra demokrati- och Israelvänlig bild, företrädd av personer som filosofiprofessorn Ingemar Hedenius, Herbert Tingsten (chefredaktör för DN 1946–1959) och senare dennes vän och lärjunge, Ahlmark.

Dessa två världsbilder fortsätter att prägla vår tids debatter i kontroversiella frågor. Andersson nämner bland annat synen på terror, antisemitism och påstått blasfemiska teckningar av profeten Muhammed.

Författaren Staffan Beckman är exempelvis en föregångare till dagens postkoloniala debattörer när han inleder sin bok Palestina och Israel (1969) med passagen:

Vi vita människor är avskyvärda, och vi blir alltmer motbjudande för varje år. Det finns ögonblick då jag äcklas över mig själv och mitt skära skinn så till den grad att jag inte står ut med att vara bland afrikaner eller asiater. Jag representerar världens överklass, jag är en psykisk och ekonomisk förtryckare.

I samma anda skriver Lagercrantz i Färd med mörkrets hjärta (1987) om den ”vita rasens högmod” som ”har förvridit våra huvuden och förgiftat vårt blod”. Enligt Lagercrantz förtjänar människor med vit hudfärg att hatas: ”När en gång vår makt inte längre håller sanningen tillbaka kommer en storm av välförtjänt hat mot oss att bryta lös.”

Lagercrantz politiska radikalism krävde till slut ett avståndstagande från företrädaren, den provästlige Herbert Tingsten. Något liknande upprepades förra året när Peter Wolodarski lät veta att han och DN inte hade något samröre med Hans Bergström, chefredaktör för DN 1995–2000. Bergström är motståndare till den radikala multikulturalism som blivit DN:s linje, och som tidningen driver bland annat kampanjer mot meningsmotståndare, från de politiska redaktörerna Alice Teodorescu och Anna Dahlberg till barnboksförfattaren Katerina Janouch.

David Andersson räknar Wolodarski bland Herbert Tingstens arvtagare i samtida svensk debatt. Hans bok kan samtidigt läsas som en påminnelse om att dagens DN i väsentliga avseenden närmat sig den hållning som var Olof Lagercrantz under det galna kvartsseklet.

Mest lästa just nu

1) Det blir aldrig som förr av Edvard Hollertz

2) Brott lönar sig av Nima Sanandaji

3) Väldet och våldet av Carl Rudbeck

4) Grodor ur munnen av Kristoffer Leandoer

5) Symbolernas fångar av Ulrika Carlsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Sju lappar under kudden av PJ Anders Linder

2) Ogenomtänkt om värdegrund av Lena Marcusson

3) Men kvar finns rädslan av Annika Borg

4) Jag vill inte se Istanbul av Thomas Engström

5) Tryggare stad av Johan Söderström

NR 5 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...