Det som inleddes som ”en bekännelse snarare än anteckningar”, skulle växa till ett verk om åtta volymer plus brev och rymma en stor del av Rysslands och Europas 1800-talshistoria. Med en flamboyant upptakt som utspelar sig under Napoleons ockupation av Moskva 1812, via förvisning till Sibirien direkt efter universitetet, ögonvittnesskildringar av de europeiska revolutionerna 1848, kontakterna med inflytelserika europeiska intellektuella och politiker som Proudhon och Garibaldi under exillivet, samt ett antal personliga tragedier på vägen, erbjuder denna memoarsvit en läsning i klass med de stora ryska romanerna – idag tyvärr något bortglömd.

En förklaring till den glömskan kan vara Herzens särskilda position i Sovjet. I egenskap av ett slags rysk proto-socialist lyftes Herzen och hans tänkande till idolnivå av kommunistregimen. Memoarerna utkom i ...