VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samtiden

Cash is trash

Av Fredrik Johansson

Med lätt flackande blick närmar man sig disken. Sneglar runt i salen. Ser de vad jag tänker göra? Blickarna. Kallsvetten. Hur tänkte jag?

Sällan möter man så stark misstänksamhet som när man försöker sätta in kontanter på banken.

”Ja, jag skulle jag vilja sätta in lite pengar. 4 200 kronor är det. Jag har räknat.” I lite för högt tonläge och aningens för snabbt. Här kan bankpersonalens reaktion variera. En del tycks drabbas av en sorts skräckblandad panik. Lite som om man precis önskat deponera en död grävling. Andra utstrålar ett utomordentligt myndigt ifrågasättande – nära, men inte över, gränsen till förakt. Kontanter. Jaså. Ni är sådan. Vem kunde tro. Det var ju tråkigt.

Med spelad nonchalans skjuter man fram sedlarna och säger på inandning: ”Ja, jag växlade in en del pund- och eurosedlar som låg hemma efter att jag varit i London och Bryssel i jobbet.”

Tystnad.

”Du vet hur det är.”

Tystnad.

Banktjänstemannen verkar inte alls veta hur det är. Men räknar i alla fall pengarna och med stor lättnad konstaterar man att man även denna gång kommit undan denna skamliga hantering. Med lättade steg lämnar man bankkontoret. Många bankkontor tar inte ens emot kontanter. Och om man är så olyckligt drabbad att man har riktigt mycket kontanter så övergår det hela till mer regelrätta förhör.

Det hela är naturligtvis inte bankernas fel. I alla fall inte bara. Bankernas entusiasm inför sina kunder kan onekligen synas högst varierande (ett gott skäl för att byta bank). Kontanthantering är kostsamt. Men detta handlar om regleringar. Om välmenande och viktiga regleringar riktade mot penningtvätt och terrorismfinansiering.

Men också om hur en hel bransch regleras till den punkt där normala kundrelationer löses upp. Bankerna har i många avseenden blivit myndigheternas förlängda arm. De riskerar att bli av med allehanda tillstånd om de slarvar med att fråga kunderna varifrån deras slantar råkar komma. Det är inte längre banksekretess. Det är banktransparens.

Bankpersonal testas och licensieras, för att tillförsäkra att de kan rådande lagar och att de ställer rätt frågor. Penningtvätt är naturligtvis ett samhällsproblem och en viktig del av terrorbekämpningen handlar om att slå sönder dess finansiering. Detta är allvarliga saker. Problemet är när regelverket ersätter allmänt gott omdöme och hyfs. Och vad ett kontantlöst samhälle riskerar att göra med vår integritet.

I andra europeiska länder tycks man ha en helt annan inställning till kontanter. En ibland förbluffande annan inställning. När många av oss tycker att det är jobbigt med kontanter, så verkar kontanter fortfarande vara kung på många håll. Uppenbart avspeglar det en mer utbredd skepsis till stat och myndigheter. Cash skyddar integriteten.

Förra året vintersemestrade vi i Österrike. Efter en vecka på det utomordentligt trevliga familjedrivna lilla hotellet var det dags att göra upp notan. Det visar sig då att den högst sympatiske hotellägaren inte tog något kort. Här gällde kontanter. Så det var inte mer att göra än att tömma byns bankomater och skyffla upp ett antal tusen euro. Cash.

Hade jag kommit in med motsvarande hög sedlar på ett svenskt bankkontor hade antagligen nationella insatsstyrkan tillkallats. Eller åtminstone några av Finansinspektionens mer hårdföra jurister. Frågor hade ställts.

Jag vet inte detaljerna i den österrikiske hotellägarens relationer till skattemyndigheterna, men vi fick en försvarlig mängd kvitton och papper där olika skatter var prydligt redovisade. Så det handlade nog inte om att undandra sig det österrikiska – som det heter – ”samhällsbygget”. Det var också i Tyskland och Österrike som protesterna mot ECB:s beslut att fasa ut 500-eurosedeln (den så kallade ”bin Ladin”-sedeln) var som starkast.

I Tyskland – där över tre fjärdedelar av alla transaktioner fortfarande genomförs med sedlar och mynt – startade tidningen Bild kampanjen ”Håll fingrarna borta från våra kontanter”. Bakgrunden var förslaget om en gräns för kontanta betalningar på högst 5 000 euro.

I konservativa Frankfurter Allgemeine Zeitung varnade man för ett krig mot kontanter som riskerar att leda till privatlivets upphörande. Att förbjuda stora kontantransaktioner ansågs öppna för paternalism och i slutändan totalitarism.

Bargeld ist Freiheit.

Mest lästa just nu

1) Det blir aldrig som förr av Edvard Hollertz

2) Brott lönar sig av Nima Sanandaji

3) Väldet och våldet av Carl Rudbeck

4) Grodor ur munnen av Kristoffer Leandoer

5) Symbolernas fångar av Ulrika Carlsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Det är en fråga om hyfs av Susanna Popova

2) Konflikten om bilden av Adam Cwejman

3) Sju lappar under kudden av PJ Anders Linder

4) Men kvar finns rädslan av Annika Borg

5) Jag vill inte se Istanbul av Thomas Engström

NR 5 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...