Sällan möter man så stark misstänksamhet som när man försöker sätta in kontanter på banken.

”Ja, jag skulle jag vilja sätta in lite pengar. 4 200 kronor är det. Jag har räknat.” I lite för högt tonläge och aningens för snabbt. Här kan bankpersonalens reaktion variera. En del tycks drabbas av en sorts skräckblandad panik. Lite som om man precis önskat deponera en död grävling. Andra utstrålar ett utomordentligt myndigt ifrågasättande – nära, men inte över, gränsen till förakt. Kontanter. Jaså. Ni är sådan. Vem kunde tro. Det var ju tråkigt.

Med spelad nonchalans skjuter man fram sedlarna och säger på inandning: ”Ja, jag växlade in en del pund- och eurosedlar som låg hemma efter att jag varit i London och Bryssel i jobbet.”