Min bakgrund – en liberal som är för militärt ingripande i situationer där etnisk rensning förekommer eller ledare tar till våld mot sin egen befolkning – befinner sig i ett märkligt läge för närvarande. Man blir om vartannat kallad ”neokonservativ”, ”interventionist” eller ”liberal interventionist”. Värst av allt, terminologiskt sett, var kanske den korta period när vi omtalades som ”muskulösa liberaler” – en term jag alltid fann pinsamt självförhärligande och, på det hela taget, fysiskt missvisande.

Jag vill inte haka upp mig alltför länge på definitionsfrågor, men den samtidiga rikedomen och bristen på termer tillgängliga för oss är betecknande, eftersom den åtföljs av e...