Det fanns en tid då ”det lilla ordet lagom” gärna serverades som förklaring till Sveriges blomstring. Det var inte bara vårt språk som i denna svåröversättliga term besatt en unik resurs. Själva lagomheten var vår livsluft, ett tempererat rum där exportnoteringar och välfärdsindex sköt i höjden som bönstjälkar. Sverige var en oas av måttlighet i en värld av irrationella, skjutande och vilt gestikulerande utlänningar.

Idag ter sig detta lika antikverat som någon av Jules Vernes framtidsvisioner. Men det var inte alldeles osant. Svenskarna gjorde ett antal kloka val under 1900-talet. Visst överdrevs vår förträfflighet av välfärdens apostlar. Andra européer demokratiserade sjukvård och utbildningssystem efter liknande recept och mycket av det vi inbillade oss var unikt fanns på andra håll, minus de id...