Förhållandet mellan medierna och rasideologiska och extremnationalistiska rörelser, har under efterkrigstiden varit komplicerat. Å ena sidan utgör vit makt-världen, med sin hemlighetsfullhet, sina uniformer och sin extremism, i kombination med våldsdåd utförda av medlemmar och sympatisörer, en stark lockelse. Å andra sidan har det under stora delar av efterkrigstiden funnits en debatt, i och utanför medierna, om att uppmärksamheten egentligen snarare gynnar extremnationalistiska och rasideologiska grupper än bidrar till att bekämpa dem. Andra omdiskuterade frågor är huruvida personer med rasistiska eller extremnationalistiska åsikter skall släppas fram i medierna eller ej. Vissa hävdar att de släpps fram i alltför stor utsträckning, medan andra menar att de bör få komma till tals i större utsträckning.

Bevakningen i medierna av extrem...