Den första bok jag läste på engelska var en Puffinpocket (Penguin för barn) med Lewis Carrolls ”Alice in Wonderland” och ”Through the Looking Glass”. Jag var 13 år, boken var inköpt dagen innan på Oxford Street i London och jag började läsa den på ett hotellrum i Manchester. Jag hade i åratal sett mina föräldrar försjunkna i engelska böcker, mest romaner och deckare, och känslan av att också jag nu, med min skolengelska, faktiskt kunde förstå texten var helt och hållet hisnande: som att plötsligt kunna simma eller cykla, från ett ögonblick till ett annat gick det bara.

Minnet av det är nu, ett drygt halvsekel senare glasklart, som man minns vissa händelser egentligen skapade i efterhand: inte till sitt innehåll – det skedde just så som jag berättat – utan till sin bety...