Sverige hade helt undkommit krigets fasor och bombningar. Men trots detta betedde sig svenska stadsplanerade under efterkrigstidens decennier som om det fanns oändliga rasmassor som skulle röjas undan. Trånga gator skulle bort. Små butikslokaler bortrationaliserades. Domus, parkeringshus och en tydligare uppdelning i staden mellan boende och jobb skulle införas vare sig det passade medborgarna eller inte. Ett nytt genomrationellt och logiskt folkhem, grundat i noggranna uträkningar skulle rullas ut över hela landet.