I en lång monolog – fylld av alternativ historieskrivning och konspirationsteorier – redogjorde han för sin svartvita världsbild. Vi talade engels­ka med varandra; efter många år i Danmark hade han fortfarande inte lärt sig danska. När jag förstod att han egentligen inte var intresserad av mina synpunkter inskränkte jag mig till att ställa frågor för att i någon mån rubba hans idébygge. Till dessa hade min medresenär dock alltid mycket snabba svar. Medan vi färdades norrut över Europa infann sig en alltmer isande känsla, som om temperaturen i kabinen långsamt dalade; ett obehag som jag är övertygad om att mina sekulära muslimska vänner i Istanbul hade delat. När planet gick ner för landning i Kastrup ställde mannen sin första och enda fråga till mig under den drygt tre timmar långa flyg...