Det är det enda förhållningssättet inför vad University of Cambridge höll på att ställa till med när det lade fram ”riktlinjer” för hur studenter och anställda skulle debattera och uttrycka åsikter. Lärare, studenter och besökare ålades att ”remain respectful of the views and identities of others”.

Ännu ett exempel på att vägen till helvetet är stensatt med goda avsikter. Lyckligtvis ryckte förnuftets vänner ut och – ännu mer glädjande – de visade sig vara många. En stor majoritet i Regent House, det organ som styr universitet, röstade ned förslaget. Ordet ”respectful” byttes ut mot ”tolerance”.

För den oskuldsfulle och oinvigde kanske det närmast verkar hårklyveri. Respekt och tolerans är väl ungefär samma sak? Var det så mycket att bråka om?

Nej, det är det inte. Ja, det var det.

Låt oss bortse från det bedrövliga i att ett av världens förnämsta lärdomssäten med åttahundra års erfarenhet av trätor och motsättningar ser sig tvungen att ge direktiv för hur man ska lägga sin ord. Värre, betydligt värre, var okänsligheten inför den kanske helt avgörande förutsättningen för akademisk verksamhet: fri åsiktsbildning.

BBC citerar professor Ross Anderson:
”Vi har en skyldighet att tolerera kollegor även när de framför åsikter som vi tycker är idiotiska. När vi anser att de säger något anstötligt påpekar vi det artigt.” Och, tillägger Anderson, vi springer inte iväg till rektorsämbetet och begär att åsikterna censureras.

Nick Cohen på Spectator frågar om universitetet skulle porta en ateist för att han eller hon inte respekterar religion. Ska forskare behandla vaccinmotståndare med respekt av omsorg om deras känslor?

Vad som särskilt oroade många på Cambridge var känslan att om man inte sade ifrån nu fanns risken att de små stegens tyranni tids nog väntade om hörnet: av rädsla för repressalier börjar man hålla tyst, idka självcensur. Yttrandefrihet är och har alltid visat sig vara det mest verkningsfulla vapnet mot intolerans.