När jag växte upp under 1970-talet fanns det något ohjälpligt suspekt över alla som klagade på skattetrycket. ”Skattebetalarnas förening” förknippades med bittra, lätt haveristiska småföretagare. Det förekom tappra försök att lansera en slogan som lydde ”hälften kvar”, och som gissningsvis var ett försök att göra skattefrågan så enkel att ett förskolebarn kunde begripa den: om jag får tio kronor i veckopeng vill jag åtminstone behålla fem för egen del.