Om Winston Churchill och de personer som omgav honom har det som bekant skrivits åtskilligt. Nu får vi också ta del av berättelsen om kokerskan Georgina Landemare, som var en central person i premiärministerns liv.

I boken Victory in the Kitchen. The Life of Churchill’s Cook (Profile Books) tecknar Annie Gray, välkänd brittisk mathistoriker, ett porträtt av ”Mrs Mar”, som Landemare kallades. Det är ett slags kulinarisk biografi, men ger också inblickar i mat, bjudningar och politik under drygt hundra år.

”Mrs Mar” arbetade i fjorton år, 1940–1954, hos Churchill och hans hustru Clementine, som uppskattade henne mycket. Landemare var en utsökt kock, vars lugna temperament passade paret Churchill perfekt. Hon blandade sina brittiska erfarenheter av matlagning med kunskaper om det franska köket. Kokerskan var även berömd bland de många storheter som gästade dåvarande premiärministers residens.

Churchill berättade senare hur han räddade Landemare undan en bomb som slog ner i köket där hon stod och lagade mat. Han var också noga med att hon skulle vara med på balkongen och ta emot folkets hyllningar på segerdagen den 8 maj 1945. Utan henne hade kriget kunnat sluta med katastrof – eller som Churchill uttryckte sig: ”Om mr Hitler skulle träffa dig får jag inte min soppa.” Han ansåg att viktiga politiska samtal och beslut sker och tas bäst i samband med måltider: ”Det är värt att komma ihåg att det är magen som styr världen.” Landemare mindes Churchill mer som en man som ständigt levde över sina tillgångar än som den stora ledare han var.

I slutet av 1800-talet jobbade sjuttio procent av alla arbetande kvinnor som tjänstefolk. Det förblev den största jobbsektorn för dem fram till andra världskriget. När Georgina Landemare 1958 utkom med kokboken Recipes from No 10 var hon kanske för sent ute. Boken fick fina recensioner men försvann sedan ut i periferin.

Numera är det en mängd cateringpersonal som tar hand om den brittiska premiärministerns alla gäster. För sjuttiofem år sedan var det en enda kvinna som skötte allt.