I sin bok Unhinged. The Trouble with Psychiatry beskriver den amerikanske psykiatern Daniel Carlat ett patientmöte som fick honom att tänka om beträffande sin yrkesroll. En ung kvinna vid namn Carol kom till hans mottagning efter att hennes far dött i en bilolycka. Det framgick snart att Carol själv hade suttit i bilen och grälat med fadern just när de sladdade av vägen. Under en dryg timme delade den gråtande patienten med sig av all sorg, skam och ilska hon kände inombords. Vid timmens slut överlämnade doktor Carlat ett recept och visitkortet till en lokal psykoterapeut. Carol verkade förvirrad. ”Är inte du min terapeut?” frågade hon besviket. Doktor Carlat skakade på huvudet och förklarade att han som läkare tyvärr inte hade tid att syssla med psykoterapi. ”Men kommer vi att ses igen?” insisterade Carol. Doktorn nickade och f&ou...