Stieg Larsson blev en särskild hjälte: inte bara genom sina historier, utan för att han representerade en typ av vänsteranhängare som är oroande svår att hitta i dag. Förutom att vara antinazist och antirasist tycktes han i mina brittiska ögon vara en försvarare av kvinnors rättigheter, som utsträckte sin feminism till att omfatta kvinnor i etniska minoriteter. Hans bibliografi rymde en bok om hedersmord. Jag antog naivt att han måste ha trott på universella mänskliga rättigheter. ”Vilken skillnad jämfört med så många europeiska och nordamerikanska vänsteranhängare”, tänkte jag. ”De fördömer västerländska regeringars och företags brott, men håller tyst om islamistisk homofobi, antisemitism och framför allt kvinnohat. Det är bra att veta att gamle Larsson var en principfast man som mot...