Det vore möjligt att inleda en artikel om den österrikiske författaren Gustav Meyrink (1868–1932) genom att teckna porträttet av en alltför länge förbisedd figur i det tidiga nittonhundratalets centraleuropeiska litteratur – författaren till Golem(1915), romanen som gav Franz Kafka inspiration till mardrömsscenerierna i Processen och vars drömartade karaktär gjorde djupt intryck på en ung Jorge Luis Borges, för att nu nämna några av dess namnkunniga beundrare. Man skulle då framhäva hur Meyrink, trots att han själv satsade helhjärtat på ett författarskap relativt sent i livet, tidigt umgicks med gräddan av Prags tyskspråkiga författare som Paul Leppin och Max Brod. Bilden av detta författarskap har under de senaste decennierna långsamt kommit att förändras och vidgas. Utanför den ty...