Den romantiska nationalismen, med dess tal om nationalkaraktär och om nationens själ eller uppgift, ter sig idag chockerande föråldrad. Dagens akademiska värld betraktar i allmänhet sådana föreställningar som historiska manifestationer av konstruerade identiteter. Men ideologier baserade på arvet från den romantiska nationalismen är levande och befinner sig på frammarsch i det samtida Ryssland, som återigen reflekterar över sin imperietradition och försöker bygga upp en ny nationalstat på grunder som fortfarande är oklara för såväl majoriteten av befolkningen som den intellektuella och politiska eliten. De debatter som inleddes under 1830-talets välkända splittring mellan västvänner och slavofiler, beträffande Rysslands "plats i världen", dess "historiska öde", "unika andlighet" och de relativa för- och nackdelarna av dess "eft...