Och klart står att nätet erbjuder världens alla hatare en sorts turboaggregat som mångdubblar kraften i och effekten av den ilska och frustration man går och bär på och som man vill uttrycka på något slagfärdigt vis. Näthatet fungerar verkligen i avsändarledet.

Ett genomgående mönster tycks vara känslan av underläge. Man näthatar i regel uppåt. Den som sätter sig och hatar vid tangentbordet är en person som saknar en medial plattform av traditionellt slag och som tycker sig framföra rättmätig vrede genom den verksamma kanal som står till buds. Den hatade representerar i någon bemärkelse ett etablissemang, har eller anses ha privilegiet att tycka och tänka inför en receptiv publik, medan hataren ser sig själv som en ringaktad gräsrot utan röst i det offentliga samtalet. I så mått...